Filmrecension: Captain America
Captain America är en av de äldre kusarna i Marvel-stallet.
Regi: Antony och Joe Russo. Manus: Christopher Markus och Stephen McFeely. Foto: Trent Opaloch. I rollerna: Chris Evans, Scarlett Johansson, Anthony Mackie, Robert Redford.
Han, den amerikanska supersoldaten, gjorde entré redan på 1940-talet, i serietidningsformatet. I Joe Johnstons tre år gamla filmversion var man originaltexten rätt så trogen och så var resultatet en retrovänlig matinéfilm med nassarna som främsta fiende.
Uppföljaren, i regi av bröderna Anthony och Joe Russo, är en betydligt modernare historia. Captain America alias Steve Rogers (Chris Evans) har just tinats upp, bara för att möta en verklighet där de säkerhetspolitiska arrangemangen inkräktar på de medborgerliga rättigheterna.
Hej på dig, Edward Snowden, tjänare NSA och morjens Barack Obama, som i likhet med myndighetsmaskineriet i Captain America har en förkärlek till eldslukande drönare. Fast här handlar det om seriöst skrämmande mojänger: tre luftburna hangarfartyg som spänts för i kriget mot fienden, såväl verkliga som inbillade.
Det är när SHIELD-basen Nick Fury (Samuel L. Jackson) råkar ut för ett dödligt attentat som Captain America anar oråd och tvingas ta till flykten. För flankstödet står Natasha Romanov alias Black Widow, en sparkglad och lädersvidad Scarlett Johansson, här för att understryka Marvels nya ”cross kitchen”-giv (precis som i The Avengers samarbetar man över ”serietidningsgränserna”).
Nu är ju detta ingen Kondorens tre dagar (med hälsningar till Sydney Pollacks klassiska konspirationsthriller), detta trots att Robert Redford finns med på ett hörn. Men om vi bortser från det obligatoriska rafflet och det avslutande fyrverkeriet är slutresultatet hyfsat realistiskt (i superhjältetermer).
Det är nästan så man kommer att tänka på Mission: Impossible, här serverat med en påse ideologisk godis. ”Det här är inte frihet, det är rädsla”, som vår hjälte uttrycket saken.
Det som drar ner betyget är Chris Evans i filmens centrum, en onödigt tvålfager hjälte i luven på en karaktär som redan i sig tillhör kategorin pojkscouter. Och gärna hade man sett lite mera av det humoristiska och sarkastiska, modell Robert Downey Jr. och Iron Man.
Å andra sidan: efter Thor nummer två och allt vad de heter är man rätt svältfödd och då smakar det även med ett mellanmål.