Beda Stjernschantz i helfigur
Amos Andersons konstmuseum presenterar den första privatutställningen av Beda Stjernschantz måleri som har ordnats.
Amos Andersons konstmuseum. Till 31.8.
Samtidigt ges den första monografin om konstnären ut. Både inhemska och utländska experter kommer till tals i boken som har redigerats av utställningens kurator Itha O’Neill. Hon har gjort ett enormt detektivarbete för att hitta alla arbeten som ställs ut. Till att börja med kände man till var tolv verk fanns, nu har sjuttiofem stycken lokaliserats. Under arbetets gång hittades också omkring 300 brev, som nu digitaliseras och blir tillgängliga för forskare 2015.
Beda Stjernschantz (1867–1910) träder fram som en av den finländska konstens tidigaste och mest särpräglade symbolister. Några av hennes kändaste verk som Pastoral och Glasblåsarna är säkert bekanta för många. Däremot bjuder hennes lyriska och nyskapande landskapsmåleri på överraskningar. De har inte tidigare visats tillsammans. I de långt abstraherade vyerna kommer konstnärens skicklighet som kolorist fram på ett helt annat sätt än i den övriga produktionen.
Symbolism och syntetism
Vid sjutton års ålder hösten 1885 avbröt Beda Stjernschantz sin skolgång. Hon började studera vid Konstföreningens ritskola och sedan också vid Gunnar Berndtsons privatakademi. Vi får se flera skickligt utförda arbeten från studietiden, men de är ändå ännu elevarbeten. Hon gör snabba framsteg och debuterar tillsammans med andra konstnärer hösten 1891 vid Finska Konstnärernas första utställning.
Samma år reser hon till Paris och blir en av de första finländska konstnärer som intresserar sig för symbolismen. Jean Moréas publicerade sitt symbolistiska manifest 1886, det gällde närmast litteraturen. För konstens del gällde att motivet inte längre skulle skildras så naturtroget som möjligt, det viktiga blev i stället tanken bakom verket och den effekt det kunde åstadkomma. Det var konstnärens själ som skulle komma till uttryck med dess drömmar och ideal.
Symbolismen fördjupade sig i strömningar som andlighet, teosofi, spiritism och mystik. Den blev en gränsöverskridande riktning som inbegrep så gott som alla konstarter.
Samma år Stjernschantz kom till Paris framträdde ”Les Nabis” tillsammans första gången och de talade om själva måleriet på ett mera detaljerat sätt än symbolismen. Även de är emot realism, naturalism och impressionism precis som symbolisterna. De inspirerades av exempelvis Paul Gauguin, japanska träsnitt och egyptisk konst. I deras stil används starkt tecknade konturlinjer och stora rena färgytor, man går mot förenkling av formerna och målar platta ytor utan modellerande skuggor.
En konstnär skulle skapa en syntes av sina intryck och hellre måla ur minnet än göra en direkt avbildning efter modell. Viktigare än en exakt verklighetskopiering blir att väcka den rätta känslan och atmosfären. Det handlar om syntetism, den målningsteknik som hör ihop med symbolismen.
Den sög Stjernschantz snabbt i sig, vissa drag anammade hon redan innan hon kom till Paris. Det ska man minnas när man ser hennes målningar efter studietiden. Hon fick snabbt ett personligt uttryckssätt. Då kan perspektivet mosaikartat falla i bitar som i Innergård i Helsingfors från 1908, figurernas proportioner kan också vara förvrängda som i Höst från samma år.
Gränstillstånd och portar
Självporträttet från 1892 är redan målat i symbolistisk anda. Den androgyna gestalten kan förknippas med symbolismens förhärligande av människans guldålder; tiden på gränsen mellan barndom och vuxenliv. Över huvud taget var gränstillstånd av särskilt intresse inom symbolismen.
Belysningsförhållandena vid tidpunkterna mellan dag och natt; gryningen och den blå timmen användes ofta, tillstånd mellan dröm och verklighet likaså. Den osynliga världen med fenomen som dubbelgångare och andeväsen fångade också Beda Stjernschantz intresse.
Verket Gallergrinden, även det från år 1892, representerar en gräns. Målningen kan faktiskt ses som ett nyckelverk, en metafor för konstnären och det utanförskap hon ofta kände, men också för den integritet hon värdesatte. Samma titel användes också av den elva år yngre författaren Bertel Gripenberg. I hans tredje symbolistiskt färgade diktsamling heter titeldikten Gallergrinden – också den berättar mycket om författaren själv.
Motiv som dörrar, fönster och portar är ofta använda metaforer inom symbolismen.
Beda Stjernschantz förmedlade som en av de allra första de nya idealistiska mystikhöljda idéerna till Finland. Men som allra mest egenartad framträder hon nu i sina landskapsmålningar.