Musikrecension: Louis Robilliard öppnade orgelfestival
Programmet på Helsingfors orgeldagar slår en med häpnad. Under veckan ordnas det två konserter varje dag. På förmiddagarna presenteras finländsk musik. På kvällarna är det historiska stornamn och klassiker som gäller.
Franck, Rachmaninov, Liszt, Fauré, Vierne. Berghälls kyrka 9.3.
Festivalen inleddes med fransk 1800-talsmusik i Berghälls kyrka i söndags. Läktarorgeln i kyrkan lämpar sig väl för orkestralt inspirerad musik. Kvällens artist, Louis Robilliard, har till hands tiotals olika stämmor att välja mellan.
Konserten börjar med härligt soliga toner ur César Francks Koral nr 1 i E-dur. Francks musik kännetecknas genomgående av utsökta melodier och uppfinningsrik harmonik. Verket kulminerar i slutet med en mäktig koralmelodi.
Lika fängslande och direkt tilltalande är Liszts symfoniska dikt Orfeus. Arrangemanget är Robilliards eget, men förmodligen med Liszts arrangemang som grund. Endast hjältens harpa saknas i de fantasifullt skiftande klangerna. Louis Vierne är ett annat stornamn i Frankrikes rika orgeltradition. Nu hördes ett skrälligt preludium och en fridfull Andante ur Viernes första symfoni.
Fysisk upplevelse
Rachmaninovs preludium i fiss-moll behåller sin intima karaktär trots bearbetningen för orgel. Däremot känns arrangemanget av Faurés sicilienne fyrkantigt och själlöst. På orgel är det omöjligt att förverkliga skiftningarna i ljudstyrka som krävs för att Faurés melodi skall komma till liv. I och för sig är det en bra idé att varva de maffiga orkestereffekterna med små karaktärstycken.
Robilliards sätt att forma musiken är mjukt och böjligt. Det gedigna arbetet med orgelns olika stämmor imponerar – ljudbilden är klar och tydlig. Vid behov har Robilliard fingerfärdigheten för snabba skalor och annat sudd.
Som bäst blir orgelmusiken en fysisk upplevelse. Tusentals pipor i en unikt resonerande miljö är en akustisk ljusshow för vem som helst i dagens hörlursvärld. Men jag undrar om publiken hittar fram. Marknadsföringen för orgelfestivalen har varit närmast obefintlig – särskilt vad gäller sociala medier.