Bokrecension: Birgitta Boucht Förklädd och naken
I Birgitta Bouchts nya bok blandas rättfram ärlighet och ironi med stor värme.
Självporträtt. Själsfränder. Skrift.
Schildts & Söderströms 2014
PROSA
Birgitta Boucht framstår som en av de mest frispråkiga och färgrika kulturpersonligheterna i Svenskfinland. Hon tilldelades Fredrikastipendiet 1998 och promoverades tio år senare till filosofie hedersdoktor vid Åbo Akademi. När vi läser Bouchts memoarer påminns vi om vilken central roll hon spelat, inte minst som aktivist inom den moderna kvinno- och fredsrörelsen i Finland. Tillsammans med Carita Nyström skrev hon 1975 Denna värld är vår. Handbok i systerskap, Finlands ”första bok om ny-feminism”. Engagemanget i samband med de nordiska kvinnornas legendariska fredsmarsch Köpenhamn–Paris 1981 utgör en annan milstolpe.
Befriande prestigelös
Ännu i dag är vårt behov av Birgitta Boucht odiskutabelt. I en ytlighetens kultur som odlar myten om det vackra och ständigt vällyckade framstår Boucht som befriande prestigelös. I Förklädd och naken sopas inte tillkortakommandena under mattan, utan de får stå som det de är – en del av livet. Boucht skriver till exempel om övergivenhet, refuseringar, havererade projekt och avundsjuka gentemot kolleger. Modigt skildrar hon sin tilltrasslade uppväxt och dragningen till alkoholiserade män (”det fanns ju så många att välja emellan”).
Boucht är inte exhibitionist, utan drivs av ett starkt behov att se livet sådant det faktiskt är. Med beundransvärd ärlighet strävar hon efter att integrera de olika nederlagen som en naturlig, inte en skamfull, del av livsberättelsen. Alternativet, att klamra sig vid den vackra fasaden, bygger ändå på förljugenhet. ”Jag misstror de ständigt glada och sprudlande, / vänd dem ut och in och de är svarta av sot, / strör aska omkring sig med sina hurtiga skämt”, skriver Boucht i en dikt.
Ingenting stämde
Den rörande berättelsen om Birgittas Bouchts uppväxt i en milt sagt disharmonisk familj är en central del av Förklädd och naken. ”Ingenting stämde” är en återkommande replik i boken. Bakom en fasad av normalitet doldes släktens disposition för galenskap, pappans alkoholproblem och mammans passionerade kärlek till en annan man. Men det värsta var att Birgittas älskade storasyster utplacerades hos släktingar i Sverige, utan att föräldrarna förklarade varför eller ens pratade om vad som hände. Med tanke på den tystnadens regim som rådde i barndomshemmet kan Birgitta Bouchts behov av ärlighet ses som en sund motreaktion.
Förutom rättfram ärlighet präglas Bouchts memoarer av den innerlighet och värme med vilken hon skildrar familj och vänner. Mest gripande är kapitlet Cancersystrarna, som skildrar systerns död i cancer 1994 och författarens egen canceroperation 1998.
Man blir varm om hjärtat av ömheten och aktningen som Birgitta Boucht omtalar sina tre vuxna döttrar med. Men även skaran av vänner, Carita Nyström, Inga-Britt Wiik, Stina Katchadourian, Tomas Mikael Bäck, Nina Burton och många andra, inkluderas på ett hjärtligt sätt i livsberättelsen. Till och med det tämligen ironiska avsnittet om Timo Hämäläinen, som Birgitta Boucht hade en kärleksrelation till på 1970-talet, röjer generositet och tillgivenhet.
Att skriva med hjärtat
Förklädd och naken bildar som många andra av Bouchts böcker en rikhaltig och spretig helhet. Boucht blandar till exempel dikter in i flödet av prosa, något som fungerar utmärkt.
Däremot förefaller det mindre lyckat att hon mot slutet av boken slänger in olika sorters kortprosa. Problemet är inte att berättelserna skulle stå sig slätt, för det gör de inte; ”Vad händer, vad är det som händer?” är tvärtom ett litet mästerverk. Det är inte heller benägenheten för genrehybrider som strular till det, utan tonfallet som plötsligt blir så mycket mer distanserat. Rösten förlorar sin förtrolighet och läsningen sin rytm. Vi dras abrupt ur den innerlighet och det läsandets flow Boucht annars har fört oss in i.
Vidkommande för självporträttet är i gengäld Bouchts liv som kulturarbetare och författare. Hon har gett ut 22 böcker sedan 1975 och frilansat som skribent sedan 1978. Livsgärningen är vittomspännande. Förutom hennes ”vanliga” författarskap är insatsen för LL-böckerna betydelsefull, liksom chefredaktörskapet för Fredsposten och Astra Nova, och de otaliga skrivarkurser hon hållit runt omkring i Finland.
Livet som frilans har givetvis bjudit på allehanda påfrestningar, men Boucht har kämpat på med ihärdighet och ett brinnande engagemang. Ambitionen har aldrig varit att bli kändis. Vid ett tillfälle nämns hennes ”låga profil”, vilket framkallar en del funderingar: ”Jag insåg att jag varken karriärplanerat eller gått in i maktkamper om synlighet och inflytande. /.../ Jag saknar förmåga och intresse för att lansera mig själv i de rätta kretsarna.” PR förefaller likgiltigt när det är substansen man brinner för. Med tanke på att hon utkommit på nio olika förlag och ständigt bytt genre och teman, avvisar Boucht att hennes författarskap skulle vara splittrat och ofokuserat:
”Om man utgår från hjärtat, och låt oss våga göra det – både visa det och titta på det – så handlar alla böcker om samma sak: överlevnad. I bok efter bok handlar det om hur vi ska leva, hur vi ska överleva.”
Denna speciella form av existentialism kan stå som Bouchts litterär-filosofiska idiom.
Förklädd och naken är inget bokslut, utan snarare en berättelse om att vara på väg. ”Varje dag är min själ på resa som en nyfiken hund”, skriver Boucht. Med dessa uppmuntrande ord i minnet går läsaren vidare till nästa bok. Eller som Bertolt Brecht uttryckte det: ”Vorwärts und nichts vergessen” – ”Framåt och utan att glömma något.”
Litteratur