Skivrecension: Testamente utan svackor
Det täta avskedspaketet bjuder på en resa genom The Soundtrack of Our Lives’ finaste musikaliska stunder, och innehåller inte en enda överflödig låt.
(Warner)
Det är farligt med överord, men när jag hör TSOOL:s testamente tänker jag att det här ändå måste vara Sveriges kvalitativt bästa rockband genom tiderna.
Dubbeln Rest in Piece rymmer inga alternativa tagningar, rariteter eller liveplock – alla 38 låtar har tidigare getts ut antingen på de sex studioalbumen eller samlingen A Present from the Past med ep-låtar och singlars b-sidor. Och bra så. En alternativ arkivutgåva med överblivet skrammel, kaos och lek kan säkert vara kul någon gång senare, men i dagsläget föredrar jag detta täta paket utan en enda överflödig låt. När jag ska minnas TSOOL – som inledde med tre odödliga album (1996-2001) och via det sista 2012 återvände till den nivån – gör jag det helst genom en resa genom deras finaste musikaliska stunder.
Psykedelisk nerv
Och det finns heller inga skäl att oroa sig för att bandets mångsidighet via sådana urvalskriterier skulle hamna i skymundan. Här finns akustiska klanger i smekande melodier, smidigt rullande Stonesriffande och vrålande gitarrfester – och så den psykedeliska nerv som, vid sidan av sångaren Ebbots självklara karisma, gett bandet det slutliga lyftet. Här finns stora delar av rockhistorien inbakad, samtidigt som den personliga TSOOL-stämpeln ändå sitter som gjuten.
Gitarrerna slingrar sig in i varandra som glittrande ormar, och den ljudförvrängda sången ligger långt framme i mixen, och om stämningen emellanåt ändå blir melankolisk och skör ligger alltid en pumpande tyngd i botten. Suveränt.