Musikrecension: Nya körer i rampljuset
Körledardagarna i Pauluskyrkan presenterade tre nya körer under en konsert.
Dir. Paavo Hyökki, Saara Aittakumpu, Erik Westberg. Pauluskyrkan 8.2.
Ahjo-ensembles program fokuserade på Bengt Johanssons musik (också Johanssons kompositionslärare Leevi Madetoja och Selim Palmgren hördes). Johanssons finstilta klusterklanger och polytonala ackord ljöd ljuvt i Pauluskyrkans tacksamma akustik. Både kören och körledaren Paavo Hyökki utstrålade säkerhet och kärleksfull tillgivenhet till musiken.
Damkören Kaari, under ledning av Saara Aittakumpu, imponerade med mångkunnighet. Konsertens äldsta musik, en 500 år gammal kanon, följdes tätt inpå av kvällens nymodigaste nummer, en Ave Maria av den 23-årige amerikanen Britlin Losee.
Kaari framstod som en självsäker, erfaren och utomordentligt musikalisk kör. Endast Einojuhani Rautavaaras sångserie Wenn sich die Welt auftut kändes onödigt slätstruken. Tydligare artikulation skulle ha hjälpt ge liv åt Lassi Nummis dikter.
Förutsägbart tonspråk
Till sist hördes den splitternya finlandsvenska kören Spira som försökskanin för Erik Westberg som föreläste på körledardagarna. På programmet stod svensk körmusik och tyvärr var intrycket väldigt torftigt. Sven-Eric Johanssons Snabbt jagar stormen våra år led av ett förutsägbart tonalt tonspråk. Sven-David Sandströms melankoliska tonsättning av Blake-strofen To see a world kulminerade i episka höjder men lämnade en oberörd.
Gunnar Erikssons arrangemang av Kristallen den fina spred ut körmedlemmarna i kyrkan. Det svävande surroundsoundet blev en av kvällens höjdpunkter. Vaclovas Augustinas neoklassiska körstycke Hymne à Saint Martin tänjer på Spiras talanger – sopranerna kämpar för att nå de höga tonerna.
Kvällen avslutas med pompöst svängande till To the Mothers in Brazil: Salve Regina – ett gräsligt smaklöst jazzarrangemang av Gunnar Eriksson som upprepar ett och samma mollackord i fem minuter. Svårt att säga vad Spira riktigt går för innan vi hör kören i ett välvalt konsertprogram.