Karmela Belinki: Mischa
En judisk man reflekterar över sitt liv i Karmela Bélinkis roman Mischa.
Roman
Sahlgrens 2013
Den lilla judiska minoriteten i Finland lever ett för de flesta av oss okänt liv. Med tanke på den ständigt pyrande antisemitismen är det kanske alldeles bra; å andra sidan innebär det en förlust för vårt kulturellt monolitiska land där man ofta har så svårt att förstå sig på omvärlden.
Många av de finländska judarna har varit svenskspråkiga. Därför är det anmärkningsvärt att judiska miljöer så gott som helt saknas i den finlandssvenska skönlitteraturen.
Definitivt avsked
Karmela Bélinkis lilla berättelse Mischa är ett försök att avhjälpa detta. Boken är fiktiv men gör ett starkt dokumentärt intryck. En mycket gammal judisk man berättar om sitt liv och reflekterar över det förflutna och samtiden under stillsamma promenader i södra Helsingfors. Tiden är 1990-tal. Nuets händelselöshet står i stark kontrast till all den dramatik och alla de tragedier han upplevat.
Huvudpersonen Mischa har vuxit upp i en vitrysk by med ett starkt judiskt inslag. Hans barndom har varit lycklig och inbäddad i ett tryggt familjesammanhang trots de omgivande ryssarnas fientlighet och de återkommande pogromerna i Ryssland. Men när han som sjuttonårig inkallas och skickas till Archangelsk innebär det ett avsked från de närmaste som visar sig bli definitivt. Ryska revolutionen skiljer honom och hans familj åt, ingen kontakt kan upprättas, och senare, efter förintelsen, finns över huvud taget inga judar kvar i hans hemtrakter.
Vilopunkt i Viborg
Mischa lyckas ta sig till Viborg innan gränserna stängs och stannar där. Skildringen av åren i Viborg med äktenskap och inlemmande i hustruns judiska familj blir ett viloläge i berättelsen. Det avbryts av kriget och evakueringen. Familjen hamnar i Helsingfors, men en tredje gång lyckas Mischa inte rota sig. Trots en framgångsrik yrkeskarriär som tolk i efterkrigs-Finland och ett lugnt familjeliv förblir han en främling i Helsingfors, utan intresse för livet utanför familjen och arbetsuppgifterna.
Mischa är trots jagformen svalt och distanserat skildrad. De fruktansvärda förlusterna som är ett typiskt judiskt liv under 1900-talet ses på långt avstånd. Detta är psykologiskt trovärdigt som en nödvändig försvarsposition hos huvudpersonen, men gör onekligen berättelsen lite lam. Mischa är ändå en sympatisk bok och en viktig påminnelse om ett tragiskt arv vi alla bär med oss, fastän vi kanske helst inte skulle tänka på det.