Teaterrecension: Energiskt clownspel
Regi: Otso Kautto. Text: utgående från romanen Juoksuhaudantie (Löpgravsvägen) av Kari Hotakainen, arbetsgrupp. På scenen: Mike (Tuukka Vasama), Zin (Timo Ruuskanen). Dräktplanering: Tuomas Lampinen. Ljus: Antti Kujala, arbetsgrupp. Musik: olika uppföranden. Bearbetning: Mike, Zin. Dekor: Mike, Zin. Red Nose Club och Teatteri Quo Vadis. Samarbete med Teatteri Avoimet Ovet, stadsteatern i Lahtis, Tampereen Työväen Teatteri. Premiär på Teatteri Avoimet Ovet 24.1. Föreställningar till 9.5.
Efter att Kari Hotakainens parodiska samtidsskildring, romanen Juoksuhaudantie (2002, Löpgravsvägen) först tilldelades Finlandiapriset 2002 och sedan vann Nordiska rådets litteraturpris 2004 har boken blivit film och nu också improvisations- och clownteater på Teatteri Avoimet Ovet.
För den mångbottnade regin står Otso Kautto från teatergruppen Quo Vadis. En arbetsgrupp har tillsammans med Kari Hotakainen satt ihop textmaterialet som framförs av de skickliga teaterclownerna Tuukka Vasama och Timo Ruuskanen från clownteatern Red Nose Club.
Distanseringseffekter, metatextuella element och teater i clownteatern ingår i den här föreställningen, där de två agerande personerna Tuukka Vasama och Timo Ruuskanen egentligen är Mike respektive Zin. De är rödnästa clowner som dels uppträder själva med häftiga sång- och musikframföranden, och dels via sina clownpositioner tolkar talrika karaktärer ur Hotakainens roman, framför allt den fanatiska huvudpersonen Matti Virtanen, som maniskt drömmer om ett eget hus, men också hustrun Helena, dottern Sini och alla andra romanpersoner.
Det äkta paret ligger i skilsmässa efter att Matti slagit hustrun. Och nu försöker Matti med alla medel få hustrun tillbaka för att placera henne i det eftertraktade hus. Matti upplever sig själv som en lidande frontsoldat i löpgraven och vill absolut skaffa sig ett frontmannahus.
Allt detta och mycket därtill lyckas den drygt två timmar långa föreställningen få fram via Mikes och Zins ihärdiga, och fysiskt effektiva agerande. Också en publik som inte läst Hotakainens roman lyckas komma in i intrigerna och personernas liv via clownernas återgivning och sammandrag av händelser i romanen samt förklaringar av vilka personer de för tillfället är i föreställningen.
Underhållande clowner
Löpgravsvägens symbolik återges av Mike och Zin genom att de upprepade gånger under föreställningens förlopp joggar på stället. Därtill skapar också musikinslagen rytmiska variationer i komedispelet. Också visuellt ingår det symbol- och temaelement i föreställningens dekor, ett rött draperi och clownernas dräkter.
De agerandes uppträdande och estetik påminner i mycket om motsvarande improvisations- och clownteater som bland annat 1 2 3 Schtunk, clownteatern från Göteborg, visat upp på gästspel på Lilla Teatern i Helsingfors. Också för Red Nose Club-clownernas del handlar det om ett nasalt pratande, ironiska grimaser, kontakt med och reaktioner på publikens möjliga interaktiva medverkan som oftast just leder till improviserade element som bryter den inövade föreställningen och kan bli något nytt och spännande.
Överlag kan man säga att föreställningen med sina talrika komiska, absurda, ironiska och självironiska inslag blir en underhållande och inspirerande teaterupplevelse.