Musikrecension: Kompositionskonsert med mellansnack
Kompositionskonsert. Övningsorkestern för Sibelius-Akademins dirigentutbildning, dir. Jutta Seppinen, Kara Koskinen och Andreas Vogelsberger; Sibelius-Akademins vokalensemble, dir. Edward-Ananian Cooper. Musikhusets övningssal 18.1.
Som liten trodde Matei Gheorghiu (f. 1984) att alla tonsättare var döda för länge sedan. När han insåg att detta inte var fallet bestämde han sig för att själv bli tonsättare. Gheorghius väg ledde sedermera från Rumänien till Finland och Sibelius-Akademin, varifrån han utexaminerades 2012.
Gheorghius kompositionskonsert inledde en serie av sex matinéer under rubriken Atso’s corner. Atso är naturligtvis Sibelius-Akademins nya dirigentprofessor Atso Almila, och det var hans kunniga elever som stod på dirigentpodiet.
Syftet med matinéserien är att lyfta fram unga dirigentstuderande, tonsättare och solister. Konceptet är fräscht: mellan styckena satte sig Almila ned med Gheorghiu för att diskutera programmet och Gheorghius karriär på ett avslappnat vis.
”Återtolkning av romantik”
Programmatiska impulser, känslofulla stunder och välklingande harmonier är grundläggande element i Gheorghius musik, som han själv beskriver som en återtolkning av romantiken. Det läckert robusta tonspråket håller distans till den senromantiska tonaliteten, dock utan att helt förlora kontakten.
En nutida tonsättares relation till den romantiska traditionen framstår även som problematisk. Detta är utgångspunkten för kammarorkesterstycket Dialogue with a forbidden muse, där trumpetens krävande solostämma konfronteras med orkesterns förföriska repliker.
I det ironiskt eklekticistiska kammarorkesterstycket It’s a jester’s life ventilerar Gheorghiu tonsättarlivets frustrerande sidor. Rytmen och pulsen är viktiga element, och trots de talrika stilistiska allusioner-na blir intrycket enhetligt.
Jag imponerades av det känslostarka orkesterstycket A story of the sun and the moon redan när jag hörde det för första gången för ett drygt år sedan. Nu njöt jag av kontrasten mellan mörka och ljusa färger i orkestreringen. Även musikerna verkade trivas, och med undantag av några osäkra stunder var spelet gediget.
Ritualistisk stämning
Sibelius-Akademins vokalensemble stod för ett fint framförande av Zestrea lui Zamolxe för blandad kör. Texten, som Gheorghiu beställde av Nicolae Coman, utnyttjar det lilla som finns kvar av det dakiska språket. Dakerna betraktas som rumänernas förfäder, och Zamolxe var en av deras gudar.
Zestrea lui Zamolxe är en mycket lyckad körkomposition, krävande men uppenbart tacksam att sjunga. Det melodiskt-kontrapunktiska dimensionen är stark, harmonierna är klangfulla, och passager av talsång understryker den ritualistiska stämningen.
Gheorghius verk är så pass mycket innehållsrika att han kunde sträva efter ett enklare och tydligare sätt att uttrycka sina programmatiska och dramaturgiska idéer. Men en konstnär blir ju aldrig färdig, och starten är mycket lovande.
Publicerad i Hbl 20.1