Musikrecension: Aurore är här!
Det har uppenbart funnits en beställning på en festival för renässansmusik i Helsingfors. Aurore har fyllt det tomrummet.
Vokalensemblen Giardino novo och blockflöjtsensemblen Q consort i Pauluskyrkan.
Ibland får man känslan av att allting redan har gjorts, men visst skapas faktiskt också nya saker. Renässansmusikfestivalen Aurore, som startade i torsdags och pågår till söndag, har helt klart fyllt ett tomrum. Att det funnits en funnits en beställning på en festival med fokus på renässansmusik i Helsingfors, visade till exempel fredagens välbesökta konsert.
Festivalen som planerats av sångaren och dirigenten Kari Turunen håller dessutom en lagom låg och lagom hög profil: inga krusiduller, bara ett fascinerande program som utförs väl!
Och Turunen blandar fritt: inte en tonsättare, inte ett stort verk, utan många tonsättare och många verk för olika sammansättningar. På scenen i fredags stod medlemmar ur både vokalensemblen Giardino Novo (Anna Villberg, Anneliina Koskinen, Teppo Lampela, Mats Lillhannus, Jukka Vaari, Antti Vahtola) och blockflöjtsensemblen Q consort (Sini Vahervuo, Sunniva Fagerlund, Milja Tiainen, Riikka Holopainen, Petri Arvo). Vissa stycken framfördes med en sångare med några blockflöjter, andra med en blockflöjt allena eller alla tillsammans - helt beroende verket.
Genom programmet gick Francesco Petrarcas (1304–1374) texter som en röd tråd och hälften av vokalnumren var skrivna till hans texter, bland annat Rinaldo Del Mels omfattande, imponerande, flerstämmiga Standomi un Giorno, där stämmorna lever sina egna liv eller gick hand i hand om vartannat.
Bland övriga verk var det lätt att hänföra sig av den dekorerade satsen i Giaches de Werts Scherza nel Canto, Petri Arvos nog så fina solo i en av renässansens stora hits, Cipriano de Rores Ancor che col partire, eller Giovanni Bassanos solostycke Ricercare primo tono.
Q consort bjöd på eminent spel. Giardino Novo-medlemmarnas sång kunde tidvis ha varit ännu mera slipad, men det mesta satt väldigt bra redan nu. Här finns en bra grund att bygga vidare på.
Renässansen är för många är bortglömd skatt och själv är frestad att citera konstnärliga ledaren Kari Turunen i programboken: Att glömma och sidsteppa renässansmusiken är lika dumt som att avfärda Shakespeares pjäser eller Michelangelos skulpturer som förstudier för den långt senare infallande "verkliga" konsten.