Recension: Yahya Hassan
”Jag är så fucking arg på mina föräldrars generation” säger den unga dansk-palestinska poeten Yahya Hassan som tvingas leva under polisbeskydd.
Gyldendal, 2013
Utländska förlag står i kö för att ge ut honom, och han lever under polisbeskydd.
Det var en intervju i den danska dagstidningen Politiken som satte i gång lavinen. Där gick Yahya Hassan till angrepp mot sin föräldrageneration, två veckor innan han debuterade som lyriker. Den 18-årige dansk-palestiniern berättade om sin uppväxt i ett invandrarghetto i Århus, med våld och omsorgssvikt som en del av vardagen.
”Jag är så fucking arg på mina föräldrars generation”, sade han om dem som kommit till Danmark som invandrare i slutet av 1980-talet. Och vidare:
”Så fort de landat på Kastrup, var det som om de upphörde med sin föräldraroll. Och vi fick se våra fäder ligga och ruttna i soffan på bidrag, med fjärrkontrollen i handen, uppassade av desillusionerade mödrar som varken sade ifrån eller till.”
Utfallet mot föräldrarna i de danska ghettona – som bostadsområden med hög kriminalitet och mer än 50 procent av invånarna invandrade från icke-västliga länder kallas på officiellt håll – fortsatte några dagar senare i en intervju i Deadline, Danmarks viktigaste politiska tv-program.
Också här talade den 18-årige poeten om hyckleriet bland de invandrare som å ena sidan ber, fastar och hyllar ärlighet och heder, men å andra sidan lurar myndigheterna, begår brott och misshandlar hustru och barn.
Han angrep både de invandrare som inte har annat än hån till övers för danskarna och det land de bor i, och islam som han själv vuxit upp med. Han hävdade att religionen och det hyckleri den för med sig gör att många invandrare ser sig själva i en offerroll där alla deras problem är systemets och samhällets fel, medan de i själva verket borde skylla sig själva. Som resultat av den offerrollen befinner sin många invandrare nu på samhällets botten, som en permanent bidragsberoende underklass där en tredjedel aldrig kommer att få jobb.
Kritiken var hård och gjorde i ett slag Yahya Hassan till Danmarks mest omdiskuterade person. Och när hans diktsamling, vars titel är hans namn, utkom några dagar senare revs den av hyllorna och toppade bästsäljarlistorna.
I dag – drygt två månader senare – har Yahya Hassans diktsamling sålt i mer än 100 000 exemplar, vilket gör den till den mest sålda diktsamlingen i dansk historia. Den har också sålts för utgivning i en hel rad andra länder, bland annat Sverige, Norge, Holland, Italien och Tyskland, där förlagen konkurrerar om vem som får ge ut den.
Dessutom har den 18-årige poetens kritik av islam, hyckleriet och invandrares offerroll lett till att han – efter en rad dödshot och ett överfall på järnvägsstationen i Köpenhamn – i dag lever under polisbeskydd 24 timmar om dygnet. En planerad diktuppläsning i en invandrartät förort i Odense för en dryg månad sedan måste flyttas till ett annat ställe, eftersom polisen i annat fall inte kunde garantera hans säkerhet.
Så fort man får diktsamlingen i sin hand, förstår man att linjerna också här är uppdragna med hård hand. Pärmen är svart, med författarens namn, liktydigt med bokens titel, i vita bokstäver.
I den första dikten, ”Barndom”, som också är en av samlingens bästa, slås tonen för resten av diktsamlingen an: ”FEM BØRN PÅ RÆKKE OG EN FAR MED EN KØLLE / FLERGRÆDERI OG EN PØL AF PIS” (fem barn på rad och en far med ett slagträ / månggråt och en pöl av piss), lyder samlingen två första rader, likt alla i den 170-sidiga samlingen skrivna med versaler.
Dikten handlar om faderns brutala våld och diktjaget som väntar på sin tur medan han iakttar hur fadern systematiskt räknar sina slag medan urinen löper längs benen på hans syster. Scenen ackompanjeras av tv:n, där ”AL JAZEERA TV-TRANSMITTERER / HYPERAKTIVE BULLDOZERE OG FORTØRNEDE KROPSDELE / GAZASTRIBEN I SOLSKIN” (Al Jazeera sänder hyperaktiva bulldozers och kränkta kroppsdelar/ Gazaremsan i solsken). Dikten slutar med en uppställning av de motsatta kulturer som diktjaget lever emellan: ” I SKOLEN MÅ VI IKKE TALE ARABISK / DERHJEMME MÅ VI IKKE TALE DANSK / ET SLAG ET SKRIG ET TAL” (I skolan får vi inte tala arabiska / Hemma får vi inte tala danska / ett slag ett skrik ett tal).
Inledningsdiktens kraftfulla uttryck gör det tydligt att vi har att göra med en författare som verkligen har något på hjärtat, och det går igen i resten av samlingen. Den kraft, vrede och aggression som karakteriserar de flesta av dikterna, används i uppgörelsen med den våldsamma fadern och den kultur författaren vuxit upp i. Intressant är att en av de författare som diktjaget läser och återkommer till flera gånger är norska Karl-Ove Knausgård, som i sitt sexbandsverk Min kamp också ger sig i kast med uppgörelsen med sin far.
De enskilda dikterna är episka och episodiska. Sammantagna utgör de en berättelse om en uppväxt i ett danskt invandrarghetto, om islam, hyckleri, ungdomskriminalitet med inbrott, överfall och våld – något som ger diktjaget erfarenheter av olika institutioner på vägen till ungdomsfängelset
Diktsamlingen slutar med dikten ”Långdikt”, mer än 30 sidor lång, som med gnistrande tydlighet gör det klart att Yahya Hassan är mera än en poet med ett ärende – han är också en lyriker av stora mått, med känsla för det lyriska och språkliga.
Här imiterar han det som populärt kallas ”invandrarspråk”, med språkliga och grammatikaliska fel, som i hans skickliga grepp förvandlas till nyskapande originalitet.
Som när diktjaget berättar för sina kamrater om hur han blev gripen av polisen: ”MIG JEG KOKSER I MIN ORDSTILLING / OG JEG SIGER WALLAH / MIG JEG SIGER PANSER ER GRIM / WALLAH DE DUM / DEM DER / DE GAV MIG PEBER MENS JEG LÅ PÅ MAVE / MED HÅNGDJERN PÅ.” (Mig jag kollapsar i ordföljd / och jag säger wallah / mig jag säger snuten är ful / wallah de dumma / de där / de gav mig peppar medan jag låg på mage / med handbojor).
Det är omöjligt att lägga ifrån sig Yahya Hassans diktsamling när man börjat läsa den. Det utgörs av en rad lysande klara dikter, framburna av en kraft som vi inte på länge sett i dansk lyrik. Tematiken är tragisk, tidvis förfärlig, men Yahya Hassan är en diktarbegåvning som med sin debutsamling visat att dikten fortfarande är viktig och har något att komma med, också för dem som vanligen inte läser poesi.
Skribenten är lektor i danska vid Helsingfors universitet.