Filmrecension: Stiligt, kyligt, kliniskt
Regi och manus: Gavin Hood. Foto: Donald M. McAlpine. I rollerna: Asa Butterfield, Harrison Ford, Hailee Steinfeld, Ben Kingsley.
Vitsord:
Knappt har man hämtat sig från Gravity, det finaste och mest djuplodande av rymd-äventyr, innan det är dags att komma ner på jorden. Framför allt bildligt talat.
Det gäller Ender’s Game, ett stort upplagt scifi-äventyr som hämtat sin inspiration ur Orson Scott Cards litterära universum, ett veritabelt ymnighetshorn som omfattar såväl romaner som noveller och seriealbum. Nu också en film i regi av sydafrikanska regissören Gavin Hood (Tsotsi, X-Men Origins: Wolverine).
Som så ofta i den dystopiska traditionen ligger planeten Tellus risigt till. För femtio år sedan försökte sig ”formikerna” (ett teknologiskt sofistikerat myrsläkte) på en invasion med den påföljd att tiotals miljoner människor fick sätte livet till. Det är nåt som inte får upprepas, behöver det sägas.
Hoppet står till det unga gardet, till de speltokiga och därmed strategiskt avancerade. De främsta förmågorna placeras i elitskolor och rymdbaserade militärakademier, tanken är att vaska fram en kommendör för de intergalatiska stridskrafterna.
Bland kadetterna finns Ender Wiggin (Asa Butterfield, bekant från Hugo) och klasskamraten Petra Arkanian (Hailee Steinfeld, True Grit). De befinner sig i sällskap av Harrison Fords drillare som dock struntar i deras personliga utveckling. Fokus ligger på stridsförmågan.
Estetiskt är det mycket här som påminner om Tron (och nyfilmatiseringen Tron Legacy), alternativt bröderna Wachowskis Speed Racer. Drömsekvenser och virtuella världar varvas med det erkänt brutala militärakademistuket och humanismen står inte högt i kurs.
Här kunde man dra en parallell också till Hunger Games: det är vinna eller försvinna som gäller. Det i sin tur bäddar för moraliska konflikter i den högre skolan: är det försvarligt att pulverisera hela civilisationer?
Ender’s Game saknar varken svärta eller stil men dramatiskt inbjudande är filmen inte. Den ger ett kyligt för att inte säga kliniskt intryck och det politiskt provokativa faller på den anonyma karaktärsskildringen.
Måhända är Asa Butterfield ”The One”, en frälsare, men någon ”den unge Skywalker” är han då inte. De mänskliga dragen saknas och det stora äventyret uteblir, laservapenarsenalen till trots.
Gammalt och ungt garde. Ben Kingsley och Harrison Ford tillsammans med Asa Butterfield i Ender’s game.