Filmrecension: ”Indie” på sann finländska
Regi, manus och foto: Jarkko T. Laine och J-P Passi. I rollerna: Matti Laine, Elina Ylisuvanto, Veera Degerman, Tapio Aarre-Ahtio
Vitsord:
En man och hans kval samt vägval. Det är vad som står på spel i Körkarlen (Ajomies), ett sympatiskt litet drama som utspelar sig i skuggan av travsporten.
Antti (Matti Laine), banmästaren, är en man som är bättre på bilar och maskiner än på människorelationer. Några förändringar i livet vill han inte veta av men det är just exakt vad som väntar.
Hustruns (Vera Degerman) nya jobb gör att en flytt till Vasa står inför dörren. Hus ska säljas och bostäder köpas plus att Anttis pappa ska jordfästas. Den största och mest skrämmande utmaningen är ändå kärleken till kollegan Mari (ElinaYlisuvanto). På den punkten finns snart ingen återvändo. Körkarlen är skriven och regisserad av Jarkko T. Laine och J-P Passi, bättre kända som filmfotografer. Och se, de får godkänt även på sina nya poster.
Trots att handlingsbeskrivningen för tankarna till den finländske mannens via dolorosa, en ”favorit” i repris, är resultatet ett nyktert och balanserat drama som i inget skede skjuter över målet. Intrigen utgår från karaktärerna, inte från den självömkande ”brännjakskanonen”, och vardagen är ständigt närvarande. Liksom skuldkänslorna, det psykologiskt finstämda.
Hästkarlen Matti Laine gör sin roll med en kos lugn och han befinner sig i gott sällskap, omgiven av idel fräscha ansikten. Sen kan man ju fråga sig ifall filmen kommer till sin rätt i biografmiljö, detta med tanke på speltiden på drygt en timme.
Hur som helst är Körkarlen den mest hoppingivande av inhemska indiefilmer. En tekniskt och berättarmässigt fungerande helhet som väljer att inte vända ryggen åt verkligheten. Som förfilm visas Juho Kuos- manens Hevoshullut.