Tv-recension: Žižek och filmens dolda ideologi
Varför är budskapet i James Camerons storfilm Titanic förkastligt? Det förklarar filosofen Slavoj Žižek i kvällens Yle Teema-dokumentär om ideologi i film.
Yle Teema 21.35.
I somras skrev filmvetaren och kritikern Hynek Pallas en essä i Hbl där han efterlyste en mer ideologisk svensk filmkritik. Pallas tog avstamp i Kathryn Bigelows Zero Dark Thirty och dess behandling av tortyr som en avgörande faktor i jakten på Usama bin Ladin. Hur förhåller sig filmen egentligen till ämnet, och varför görs det så sällan några försök att tolka ideologin bakom Hollywoods bilder?
I sin essä nämnde Pallas den slovenska filosofen Slavoj Žižek, som sedan åtminstone två decennier gjort ideologiska och psykoanalytiska läsningar av amerikanska popcornrullar.
Kvällens dokumentär av Sophie Fiennes är en uppföljare till 2006 års The Pervert's Guide to Cinema. I den essäfilmen talade Žižek om film i ett bredare perspektiv. Uppföljaren tacklar ideologi på ett mer specifikt plan.
Žižek dyker upp lite överallt nu för tiden, men här är han i sitt esse: som popkulturexpert.
Analysen av James Camerons Titanic (1997) är exempelvis strålande elak. Žižek ser Camerons förmodat vänsterideologiska projekt – filmens tydliga klassperspektiv – som bedräglig liberalism. Att Titanic krockar med ett isberg är en mycket mindre katastrof, menar filosofen, än om filmens kärlekspar verkligen hade fått bli ihop. "Man kan föreställa sig vad som hade hänt: två tre veckor i New York, tills ledan hade slagit till." Žižek ser Titanics kvinnliga huvudperson, spelad av Kate Winslet, som ett typiskt exempel på den mentalitet som han anser kännetecknar den liberala överklassen, ett slags imperialistisk utsugning av underklassens vitalitet. Att Cameron klassas som "Hollywood-vänster" ger han inte mycket för.
Än mer intressant blir det när Žižek plockar in dagsaktuella politiska händelser. Till exempel kopplingen mellan den samhälleliga diagnosen i Martin Scorseses Taxi Driver (1976) och terrordåden i Norge, eller West Side Story och kravallerna i London häromåret.
Žižeks sätt att rulla med tungan när han blir riktigt ivrig gör att hela hans analys har en nästan kroppslig dimension. Visst kan poängerna kännas lite spretiga ibland, men Žižek övertygar ändå eftersom han verkligen kan film.
Visste ni förresten att en av Fidel Castros favoritfilmer var Steven Spielbergs Hajen (1975)? Castro ansåg att filmens vänsterbudskap var uppenbart – hajen är en tydlig attack på den amerikanska njutningskulturen och kapitalismen.