Skivrecension: Lindberg i litet format
Tapiola Sinfonietta, Pekka Kuusisto, dir. & violin, Magnus Lindberg, dir. (Ondine)
Magnus Lindberg (f. 1958) är känd för att hantera den stora symfoniorkesterapparaten mästerligt, men på 2000-talet har han återvänt till att skriva för en mindre ensemble.
Det intressantaste är att höra hur lindbergska estetiken passar en sinfonietta. I Souvenir (2010) är musiken sedvanligt snårig, men också energisk, rörlig, livad, belevad och uttrycksfull. Musiken kommer ännu mera inpå huden när de enskilda instrumenten träder tydligt fram.
Jubilees (2002) omfattar sex miniatyrer som alla utvecklar någon idé. Miniatyrerna tycks poängtera ytterligheter: här kan man spänna öronen för det vassa och skarpa (II) eller sköra och stillsamma (IV).
I Violinkonserten (2006) är solostämman inledningsvis ovanligt stillsam och lidelsefull, nästan pärtskt meditativ, men stegvis blir den energiska och sprittande känslan alltmer påtaglig. De tre satserna spelas i ett kör, med en krävande kadens i mitten.
Pekka Kuusisto tycks passionerat involverad i solostämman och spelar allting med en frenetisk iver. Tapiola Sinfonietta är den självklara orkestern för repertoaren och spelar på allt sätt bra: alert och med känsla för estetiken.