Konstrecension: Symboler överskrider gränser
Hur kommer det sig att små anonyma gouacher inom indisk tantra kan ha så stora likheter med såväl konstruktivism som abstrakt expressionism – och Carolus Enckells nya målningar?
Galerie Forsblom. Till 17.11.
Alla arbeten på Carolus Enckells utställning på Galerie Forsblom innehåller fragment av tantriska bildmodeller. Det är ett uttalat val.
Enckell deltog i början av året i utställningen I strömmen på Lunds konsthall, som visade verk av Hilma af Klint och annan nutidskonst. Då var hans måleri mera ett refererande till historien, ett slags parafraser på rysk avantgardekonst. Det symbolinriktade och tantriska hänvisandet är nytt i hans produktion, även om det andliga strävandet alltid funnits med. I denna utställning är det främst synergin mellan kulturella konventioner som Enckell vill föra fram.
Likheter mellan den meditativa abstrakta expressionismen och motsvarande bildmodeller i den ostasiatiska religiösa konsten diskuterades i början av 1970-talet. Vad är det som gör de tantriska bilderna så annorlunda än de västerländska abstrakta målningarna?
I Indien är det frågan om en ritualbetingad konst; tantramålningarna fungerar som katalysatorer för meditation. Detta sätt påminner om ikonmåleri: formerna, färgerna och motiven är grunden till ett heligt språk. Här finns inget konstnärsgeni inblandat, utan bildproducenten är endast en faktor i en större process.
Vår västerländska konst är däremot gjord av en utpräglad konstnär i en konstkontext och det är hans egensinniga syn vi ser. Ofta full av subjektivitet, ta till exempel Mark Rothkos laddade färgfält.
Det gäller att hålla i minnet att de geometriska formerna i tantriska bilder syftar på något helt annat än sina former. Fokuseringen på symboler och mantran, framför allt när det kommer till människans drivkrafter och begär, ses som en möjlig väg att transformera och befria individen.
Enckell har medvetet använt sig av dessa symboler, i vissa fall försöker han efterlikna dem mer. Men vad är det som händer när han ställer ut dem i den vita kuben i dagens kontext? Och dessutom påstår att han inte vill framstå som konstnär – att verken egentligen är bildmodeller, i princip anonyma. Att bilderna ska framstå som viktigare än konstnären.
Sammansmälta – livets mening
Enckell använder sig av titlar som refererar till bland annat förening, rent medvetande och kundalini. Bindu betyder på sanskrit punkt och är återkommande på utställningen. Och det finns många betydelser; cirkeln som en historisk symbol för livets yttersta helhet och harmoni eller också jagets strävan att bli ett med du.
Huvudsakligen strävar tantrismen efter att förklara och lära ut hur vi kan förena oss med det gudomliga. I hinduismen är yoga vägen till detta; atman förenar sig med brahman. Visuellt uttrycker man detta genom att punkten förenar sig med cirkeln. Båda har samma form. Detta visar Enckell i en färgstark målning som visar punktens väg mot cirkeln.
Enckell visar också en aspekt av bindu där den röda cirkeln är symbol för kvinnan och hennes månatliga menstruation, allt detta kopplas till livets begynnelse. Triangeln är också en symbol för det kvinnliga, en symbol för ursprunget. Triangeln och cirkeln strävar att förenas i en målning.
Avancerad synestesi
Det handlar inte bara om former, utan också om färgens betydelse inom tantra. En serie målningar fullkomligen lyser av färgupplevelse. Det är intressant att man i såväl tantrisk som annan indisk konst eftersträvar en kommunikation som bygger på en upplevelse med alla fem sinnen – alltså en utvecklad form av synestesi.
En bildmodell heter ”rent medvetande” och är en uppdelning av duken i två, tre eller flera horisontala band som ofta används som en modell för att beskriva ett landskap på vilken man sen målar själva motivet. Landskapet fungerar i tantriska visualiseringar enbart som fond. Ett annat bildmotiv som Enckell använt är en mycket stiliserad form av tecknet för ljudet om.
Tantra handlar om att se att allt hänger samman i livets väv. Tantra är också en uppsättning tekniker för att skapa harmoni mellan kropp och själ, mellan individ och helhet. Att inse att allt är kopplat till allting annat.
Vissa av de mer tantraliknande bilderna som Enckell ställer ut har en fallisk form. Dessa har sitt ursprung i Yonilingam-föreningen, det vill säga en specifik sten som man samlar i Indien, slipad av vatten och sedan placerad upprätt i en vulvaaktig form. I Indien är denna fruktbarhetssymbol; föreningen och det sexuella är heligt. Det vill säga det som har en fortsättning är livets mening.
Ett centralt mål i tantra är just själarnas sammansmältande, mellan manligt och kvinnligt, och att dessutom se det gudomliga i såväl mannen som kvinnan. På fallosformen i en målning har Enckell tillsatt ett vaginastreck för att ge intryck av själva föreningen – som en symbol, men ändå huvudsakligen som en form.
Funkis och det ockulta
I fråga om likheter över tids- och kulturgränser kan man fråga sig hur mycket modernismen baserar sig på teosofiska tankegångar.
Romantiken införde mycket av det asiatiska tänkandet, och många översättningar gjordes i slutet av 1800-talet. Den internationellt kända konsthistorikern Sixten Ringbom hänvisade både till antroposofin och teosofin och dess påverkan på Kandinsky. Men det saknas mångfaldigare forskning och tydligare diskussion.
Enckells utställning snuddar vid allt detta. Något som vi framför allt kunde märka i fjol i samband med den stora af Klint-utställningen på Moderna Museet. Man kan tänka sig en värld bakom kulisserna, där en mycket utbredd ockult, spiritistisk och esoterisk praktik var med om att bygga upp den nya tidens rätlinjiga bildvärld och funkisbyggnader.
Varför har detta inflytande av det andliga och irrationella varit så svårt att tala om? Dessa frågor finns mellan raderna i Carolus Enckells oerhört fina utställning. Och framför allt visar den på ett vördnadsfullt sätt betydelsen av växelverkan och synergin mellan olika kulturer. Punkter och cirklar är sist och slutligen ganska lika.