Skivrecension: Stråkmusik med många valörer
Meta4-kvartetten; Anna Laakso, piano; Marko Myöhänen, elektronik. (Ondine)
Ondines serie av inspelningar av Kaija Saariahos verk kompletteras med den första av två skivor med kammarmusik för stråkar. Verk för olika besättningar presenteras i omvänd kronologisk ordning, från Tocar (2010) för violin och piano till Nymphéa (1987) för stråkkvartett och elektronik.
Saariaho rör sig gärna i gränslandet mellan toner och brus, och olika spelsätt ger upphov till en mångfald av klangfärger. Därtill träder ett klart formtänkande fram.
Medlemmarna i den erkända Meta4-kvartetten får i tur och ordning träda fram i rampljuset, med njutbart resultat.
Violinisten Minna Pensola, vars uttryckssätt är både starkt och ytterst känsligt, excellerar i Tocar och i solostycket Nocturne (1994) komponerat till minne av Witold Lutosławski.
Calices (2009) för violin och piano förefaller rätlinjigare än de andra styckena, i synnerhet vad rytmerna beträffar. Violinisten Antti Tikkanens och pianisten Anna Laaksos tolkning är kristallskarp. Laakso är den alerta pianisten även i Tocar.
Det mörklagda Vent nocturne (2006) för altfiol och elektronik utforskar uttrycksskalans nattsida. Atte Kilpeläinens solostämma fladdrar mot ljudbandets mystiska andedrag. Cellisten Tomas Djupsjöbacka trollar fram fascinerande flöjttoner i solostycket Spins and spells (1997).
Saariahos verk kommer inte alltid till sin fulla rätt om man lyssnar på flera efter varandra, men skivans struktur känns synnerligen lyckad. Som helhetens höjdpunkt sluter sig de individuella stråkrösterna samman i stråkkvartetten Nymphéa.
Elektroniken utvidgar stråkkvartettens möjligheter till otroliga dimensioner. Nymphéa är som en djup och mörk källa, vars yta återspeglar ett rikt spektrum av valörer.