Dikter mot fängelsets apati
Den belarusiska, eller vitryska, poeten Uladzimir Njakljajeu är aktuell genom en ny diktsamling utgiven av det lilla finlandssvenska förlaget Ellips.
Övers. Janina Orlov (lyrik) och Stefan Eriksson (prosa)
Ellips 2013
2010 kandiderade poeten Uladzimir Njakljajeu – tidigare svensk transkribering Vladimir Nekljajev – för presidentposten i Belarus (Vitryssland), som motkandidat till diktatorn Lukasjenko. På själva valdagen misshandlades han av maskerade män och togs in på sjukhus. Därifrån kidnappades han och fängslades. Senare dömdes han till fängelsestraff för att ha ”organiserat massoroligheter”. På fängelsestraffet följde en period av husarrest, som han nyligen frigivits från.
Hela denna upprörande händelsekedja dokumenteras i Njakljajeus dikt- och brevsamling Brev till Volha och friheten. Den består av en inledning där poeten beskriver bakgrunden till dikterna, brev från fängelset, en diktsvit och Njakljajeus slutplädering från rättegången. Breven och dikterna riktas till poetens hustru Volha, ett namn som på belarusiska betyder frihet. De inledande breven dokumenterar den förvirring och rädsla som behärskar Njakljajeu under de första dagarna i fängelset när han utsätts för tortyr och fruktar för sitt liv. Varje dag skriver han, oviss om brevens öde, för att bibehålla tron på livet, i ständiga upprepningar frambesvärjer han möjligheten att allt ska sluta väl och frihetens timma slå för honom och hans land. Vändpunkten för hans förtvivlan blir när han i fängelsets toalett hittar ett tidningsfragment med en dikt vännen och kollegan Jevgenij Jevtusjenko skrivit till honom. Det blir en påminnelse om poesins kraft och hjälper honom att samla sig.
Fängelset Belarus
Huvudparten av boken, diktsviten ”Fängelset”, riktar sig också till friheten och den älskade. Njakljajeu bearbetar och bekämpar genom en lång svit av fantasifulla variationen upplevelsen av att fängelset tar över hans tanke- och känsloliv och småningom utplånar hans personlighet. Som han skriver ger fängelsetillvaron en paradoxal känsla av trygghet, en tomhet som befriar från alla krav och alla djupare upplevelser. Det tar inte länge för läsaren att inse att fängelset inte bara är den konkreta plats där poeten befinner sig utan även en metafor för hela landet Belarus.
Njakljajeu ställer även frågan vad det är han befrias till när han lämnar sitt fängelse. Som motkraft till fängelsets apati och ansvarslöshet framstår den uppfordrande kärleken, påminnelsen om att det finns ett genuint liv att kämpa för, och att det kräver frihet. Diktsviten mynnar ut i en bön om hjälp, en fråga om vad friheten skulle innebära:
”Min Fader, Vad ska jag göra med den? …”
”Tag emot! Den är av ditt blod!
Fostra den! Låt den värka
Genom alla sjukdomar … bli galen med den,
Var glad med den, gråt … Låt den
Förälska sig i detta land.
Låt den börja hata det, när den inser,
Att den söta druvan
Aldrig mognar här – var du än planterar den,
Här förbliver din broder
Din bror
Som ger dig ett skott i nacken"
Janina Orlovs dikttolkningar är smidiga och uttrycksfulla. Det lilla finlandssvenska förlaget Ellips har heder av att ha gett ut boken.