Skivrecension: Visst behöver vi Mertanen!
Behöver vi fler skivinspelningar av musikhistoriens mest hyllade a-mollkonserter, Schumanns och Griegs? Absolut inte. Behöver vi Janne Mertanens tolkningar av dessa svårt sönderspelade stycken? Absolut.
Janne Mertanen, piano. Gävle Symfoniorkester under Hannu Koivula. (Alba)
Varför? I första hand antagligen för den genuint poetiska känsla Janne Mertanen inympar i de så bekanta ärkeromantiska tonflödena. I andra hand som en påminnelse om att även de, till synes, mest sluthörda verk i rätta händer kan förlänas ständigt nya insikter och poänger.
Inte så att vår store Chopinpianist Mertanen skulle uppfinna hjulet på nytt, men han närmar sig etablerade sanningar med en välgörande nyfikenhet och spontanitet. Hans Schumann är ett under av poesi och Griegkonsertens temperamentsfulla förverkligande får en att förstå varför Liszt, som spelade det pinfärska stycket från bladet, blev så begeistrad.
Hannu Koivula framstod i ett skede som en snäppet yngre version av stjärnskotten Salonen och Saraste, men något hände och han föll ur bilden. Varför är svårt att förstå, när man hör på det energiska och fräscha musicerande han presterar med de ypperliga Gävlesymfonikerna.