Filmrecension: Snabba cash Livet deluxe
Utan att darra på manschetten kan man tala om en värdig avslutning för Snabba Cash-serien, skriver Krister Uggeldahl.
Manus: Jonsson, Maria Karlsson. Foto: Askil Vik Edvaldsen. I rollerna: Matias Varela, Desan Cukij, Malin Buska, Madeleine Martin, Martin Wallström.
När Daniel Espinosas Snabba cash, denna utomordentligt rafflande Jens Lapidus-filmatiserng, för några år sedan gick upp på biograferna handlade det om att gifta bort Stureplan med Stockholms undre värld, Handelshögskolan med Kumla.
I uppföljaren, om möjligt ännu mera lyckad, tog det kriminella och det moraliskt mörka överhand. När Jens Jonsson (Ping-pongkingen) nu går in för att knyta ihop påsen är koordinaterna praktiskt taget desamma.
Inte för att det luktar effektsökeri, nej. Se här ännu ett respektingivande bidrag som närmar sig den organiserade brottsligheten med en pondus och pregnans som man inte sett på dessa breddgrader – eventuellt med undantag för den danska brottsdramatiken.
Att man samtidigt har fräckheten att offra några av de gamla trotjänarna, detta samtidigt som man bjuder in nya fräscha ansikten, bidrar till det goda bokslutet.
Jonsson och manusförfattarkollegan Maria Karlsson ödslar inte mycket tid på att etablera handlingen och de centrala karaktärerna. En kort personhistorik och så är vi på väg.
Gamla bekanta Jorge (Matias Varela) har inte gett upp hoppet om att komma på grön kvist, låt sen vara att killen för närvarande knegar på ett ålderdomshem. Ett värdetransportrån är hans och hans kusins biljett till friheten, så är det åtminstone tänkt.
Serbiska gangsterbossen Radovan (Desan Cukij) planerar att åka tillbaka till det ”gamla landet”. En plan som utlöser en maktkamp i de egna leden och banar väg för dottern Natalie (Malin Buska, drottning Kristina i Mika Kaurismäkis kommande storfilm), Oxford-studeranden som inte kan bestämma sig ifall hon är pappas flicka eller sin egen.
Sist och något överraskande minst: JW alias Joel Kinnaman som befinner sig på flykt i Los Angeles och försöker luska ut vad som hände med hand syster, försvunnen sedan fyra år tillbaka.
Bollar finns det alltså gott om, men inte att Jonsson tappar greppet. De många hårdkokta turerna framstår i inget skede som mekaniska, kanske för att den yttre dramatiken varvas med mera personliga inmutningar – med kvaliteter som svek och lojalitet.
Det karakteriserar inte minst förhållandet mellan Radovan och hans nya påläggskalv, MartinWallstöms polisinfiltratör, som därtill råkar ha ett gott öga till chefens dotter.
Det låter kanske inte mycket för världen men här var det ont om falsk sentimentalitet. Såväl bildspråket som dialogen utstrålar nerv, speciellt som filmen i regel spolar den sedvanliga machosvenskan till förmån för spanska och serbokroatiska (även finskan finns med på ett hörn).
Vad det innehållsmässiga beträffar saknas inte de ”grekiska tragedierna” och på den punkten kanske det osar lite bränt. Tänker på Desan Cukijs ”Gudfader”-gester som, det tunga, övertygande agerandet till trots, känns välbekant.
Kulturellt sett är Snabba cash Livet deluxe (en titel som bör tas med en rejäl nypa salt) inte lika bred/djup som öppningsfilmen och ibland saknar man det bleka, hallucinatoriska fotot från den andra filmen.
Men på det hela taget, och bortsett från den lätt hysteriska tredje akten, är detta imponerande arbete. Utan att darra på manschetten kan man tala om en värdig avslutning, capiche!?