Litteraturrecension: Småstadsskräck med sug
Mia Francks debut i fantasygenren både kittlar och skrämmer, tycker Andrea Svanbäck.
Schildts & Söderströms, 2013.
Det kunde lika gärna vara Ekenäs, men det är i den fiktiva staden Björkenäs som Mia Francks romandebut Martrådar utspelar sig. Likheterna mellan orterna är många och slående: lokaltidningen heter Björkenäsbladet – där debatteras bland annat stadens nerlagda BB. Vid det gamla stadshuset bredvid torget samlas mopederna om kvällarna medan äldre folk super till på Gingers Pub eller ser till att hållas hemma.
Grannstaden heter Hamnö och de äldre stadsbornas favoritsysselsättning är att ogint jämföra varandras trädgårdar. Det är tryggt, hemtrevligt och alldeles, alldeles outhärdligt.
Precis som utanför fönstret i vår egen verklighet är det försommar när Björkenäs mest hyllade fotbollsspelare Matildas, eller Mati som hon kallas, värld rasar samman. Storasyster Angelica tar livet av sig och i ett enda ögonblick förvandlas Mati till en ung tjej med en tung sorg. Men något stämmer inte. Mati känner en kraft utöver det vanliga som plötsligt ger henne makt över befolkningen i Björkenäs. Hon har blivit en mara. Med sin förmåga väver Mati (mar)drömmar för människorna runt om henne, allt eftersom behovet av att hämnas systerns död växer sig starkare. Men hon är inte ensam om att göra det.
Dubbelliv
Mia Franck har en gedigen expertis när det kommer till ungdomslitteratur. I sin forskning som filosofie doktor i litteraturvetenskap har hon tidigare granskat både heteronormer, häxor och flicksexualitet – angelägen kunskap att ta med sig in i en litteraturgren som traditionellt översvämmats av klichéaktiga personporträtt. Martrådar ansluter sig visserligen till raden av den just nu omhuldade genren fantasyromaner, men lyckas via språket och ambitionsnivån ta fenomenet vidare.
För Mia Franck är en oerhört träffsäker skribent. Hon behärskar högsta ligans övernaturlighet och konsten att förstärka högstadiets nerviga gängkonflikter med hjälp av uråldriga skrönor.
Här finns både lättlästa stycken om småstadsvardag men också tyngre, intensiva beskrivningar av tankevärldarna hos folket i Björkenäs: den framgångsrike komikern Magnus som återvänder efter många år utomlands, taxichauffören Bert som ältar en vidrig hemlighet, seglarsonen Petter som får ligga med vem han vill. För att inte tala om Mati, en ovanligt skarp huvudperson som själv faller offer för det där onda som hotar staden.
Samtliga har tillräckligt många lager för att kittla, skrämma, förändra bilden av sig själva längs med läsningen. Ingen är vad den ser ut att vara och det är hela poängen.
Precis som för huvudpersonerna är det även för läsaren i början en utmaning att förstå magin, hur martrådarna fungerar och vilket syfte de har. Ibland känns det också som om föresatsen att ta genren framåt nästan bubblar över: här finns passager av tuggmotstånd som antagligen passar fullvuxna bättre än yngre läsare.
Med det sagt ömsom njuter man, ömsom skräms man av bokens mörker. Teman som ondska, dubbelliv och vad man gör av allt man lämnar bakom sig är kraftfulla och drabbande samtidigt som småstadens litenhet och de ungas familje- och kärleksangst ger smärtsam igenkänning. Verkligheten och fiktionen slåss sida vid sida längs textraderna, en fajt som ger precis lagom mycket sömnbesvär.