Konsertrecension: Beliebers gick bananas
Också en tonårsidol blir gammal med tiden. Justin Bieber kom till Helsingfors och bekräftade att han ännu vill leverera.
POP
Hartwallarenan 26.4
Justin Bieber är en bortskämd pojke när det kommer till kärlek. Faktum är att den 19-åriga popsensationen får så mycket tillbedjan av sina beliebers – 38 miljoner bara på twitter – att han har potential att förändra världen på mer än ett sätt.
Det börjar redan en timme innan utlovad showstart. Hartwallarenan är slutsåld. 12 000 fans – de flesta flickor i tonåren – har samlats inne i grottan. Ingen dricker öl eller talar jobb som annars i den här typen av före-tillstånd. I stället är stämningen enveten. Ett frustrerat "We Want Justin" skallar i intervaller mellan läktarna parallellt med de spontana vrålen från tusentals flicklungor som är på väg att spräckas av ansträngning. Budskapet är tydligt: vi är här och vi kommer att äga dig.
Så dyker ett tidtagarur upp på scenskärmen. Med tio minuter till start exploderar ljudvallen och när han med stort h äntligen flyger in, gömd bakom solglasögon och med jättevingar på ryggen, tänker jag att han inte ens skulle behövas. Att den här kvällen tar fansen hand om själva.
I konfettiregn och massdans inleds showen med ettriga dängan All around the world. Precis allt som sker är relevant information för publiken. Som hur handen med guldhandsken otaliga gånger rör vis skrevet, hur bh efter bh nonchalant sopas från scenen av den sneakerklädda foten eller hur mycket idolen klär av sig just i kväll.
De flesta av oss har någon gång varit där: mitt i ett bubblande känslovirrvarr av beundran och förälskelse gentemot ett ishockeylag eller pojkband. Ibland är romansen över på några år. Andra gånger kan den pågå en livstid.
Skillnaden är att i dag utvecklas relationen mellan anhängare och artist framför allt på nätet. Det är ingen match att få närkontakt med Justin – han finns på alla sociala medier, redo att meddela dagsformen flera gånger per dygn. Men gemenskapen är bedräglig. För hur vet man säkert att det är Justin som talar? Spelar det ens någon roll? När ett falskt rykte spred sig om att han skulle ha testikelcancer var fansen inte sena att gå till handling. Då hade hashtaggen #baldforbieber uppmanat beliebers att raka av sig håret.
Under konserten kan man ana en äldre, svalare Bieber som sannolikt längtar efter att småningom lämna rådjursögonen till förmån för tatueringar och drogrykten. Turnén som gästar Helsingfors rör sig någonstans i det här gränslandet mellan pojke och man där frågan pockar: hur mår själen efter så lång tid som flickidol?
Men än är vi inte där. I stället levererar kanadensaren en nästan för rutinerad show. Precis på sekunden studsar Bieber upp genom ett hål i marken eller skjuts flera meter upp i luften, fastspänd vid ett järnliknande torn. I akustiska Be alright intas arenan i cirkulerande lyftkran. Minuter senare ser vi en video där stjärnan jagas av fotografer – också det har tolkats som ett tecken på antågande sammanbrott.
Fansen och bankkontot har Bieber redan. Musikaliskt finns däremot ännu mycket att bevisa utanför dussinpoppens kassatrick. Bäst swag har helt klart hårda Never Say Never och Beauty and a beat som avslutas med stolt trumsolo – titta jag kan! Titelspåret Believe med gospelkör och el-gitarr känns å andra sidan pinsamt omodernt. Kvällens klimax blir när ännu en tjej ska få det ömkliga epitetet "one less lonely girl", komplett med blomsterkrans i håret och en halvminut av nästanhångel.
Det mesta är inövat för att funka i sömnen – oljat och utan infall. Men på slutet avviker Bieber från protokollet och kör bar bringa i megahitten Boyfriend för att helt gå bananas i avslutande klassikern Baby som bärs av publikens oböjliga körsång. Efteråt är det många som gråter. Lyckorus blandas med ilskna utbrott över att allt är över. Utanför står ett hav av fredagströtta föräldrar och tar tröstande emot.