Tv-recension: Birgitte Nyborg vägrar tiga
Sista säsongen av Borgen kör igång i kväll. Annika Hällsten har sett två avsnitt.
Onsdagar på Yle Fem klockan 21.00.
Världens bästa tv-serie är tillbaka och jag är inte ensam om att vara förtjust över att få återse Birgitte Nyborg, eller rättare sagt Sidse Babett Knudsen, i rollen som Nyborg.
Till det yttre är Birgitte Nyborg sig lik – med sin struttande gång, sin exklusiva garderob och sin rappa tunga i möten med partikamrater och politiska motståndare. Ramarna är dock annorlunda när säsong tre av den prisbelönade danska tv-serien Borgen kör i gång i kväll. Två och ett halvt år har gått sedan Birgitte Nyborg tog farväl av politiken. Nu försörjer hon sig som föreläsare och styrelsemedlem. Hon har lämnat villan i Köpenhamns utkanter, bor flott i lägenhet och odlar ett förhållande på distans.
Också för hennes tidigare kollega, spinndoktorn Kasper Juul (Pilou Asbæk) är livet annorlunda. Han leder tv-magasinet Juul & Friis tillsammans med nyhetschefen Torben Friis (Søren Malling). Tillsammans med den populära tv-journalisten Katrine Fønsmark (Birgitte Hjort Sørensen), har Kasper Juul en tvåårig son och nu är det Katrines tur att försöka jämka ambitionerna med att vara duktig både på jobbet och hemma, med dåligt samvete som följd.
Men dansk politik har förändrats under Birgitte Nyborgs frånvaro. Främlingsfientliga lagar stiftas och Nyborg vill tillbaka till den politiska hetluften i Christiansborg.
I väntan på Nyborgs politiska comeback rör vi oss i de första avsnitten mer än tidigare i tv-journalistikens hetsiga medielandskap. Också här råder orolig stämning – tittarsiffror vägs mot kostnader medan jakten på egna nyheter stegras. Jämfört med de skrikande och karikerade personligheterna i tv-serien Newsroom lyckas Borgen på ett betydligt trovärdigare sätt fånga det ofta oglamorösa nyhetsslitet.
I manusförfattaren Adam Prices serie frodas intrigerna i både den politiska och den journalistiska världen. Lojaliteter ställs på sin spets och insikten att Borgen är en tv-serie där varje möte får konsekvenser längre fram, och inte nödvändigtvis de konsekvenser man som tittare vill se, är riktigt stimulerande.