Ung uttryckskraft prisbelönades i Harald Andersén-tävlingen
Ungdomskören Maska från Lettland tog hem segern och 15 000 euro i den fjärde internationella Harald Andersén-kammarkörtävlingen. Andra priset gick till Concert Clemens från Danmark, och tredje priset delades mellan Consono från Tyskland och Sankt Jacobs Ungdomskör från Sverige.
Fjärde internationella Harald Andersén-kammarkörtävlingen. Finalen och galakonserten i Musikhusets konsertsal 22.9.
Tävlingen ordnas vart tredje år av Sibelius-Akademin. Tolv körer från olika håll av världen hade valts ut till fredagens första omgång, och sex körer kom vidare till lördagens final. För de finska deltagarna Kaamos och Kampin laulu tog tävlingen slut i första omgången.
På grund av finalprestationerna var slutresultatet rätt väntat. Juryn med britten Jonathan Rathbone som ordförande tycks ha betonat tolkningens och publikkontaktens betydelse, eftersom i detta avseende slog den utåtvända och intensiva Maska alla andra.
Med sin någorlunda diffusa klang var Maska i sitt rätta element i folksångarrangemanget Dindaru dandaru och excellerade även i Peteris Vasks smärtsamma Ziles zina, som blev både finalens och galakonsertens höjdpunkt. Däremot förblev Tomás Luis de Victorias Alma Redemptoris Mater ostrukturerad.
Maska grundades år 2000 och har med den uppenbart entusiastiska dirigenten Janis Ozols haft tidigare framgångar i tävlingar. Finalisterna var även annars mångfaldigt prisbelönade, men vissa skillnader finns: medan Maskas omkring trettio medlemmar är unga amatörer, består Concert Clemens av 17 erfarna och skolade sångare, som är redo att ta solistiskt ansvar.
Tekniskt sett stod Concert Clemens ut som överlägsen. Under ledning av Carsten Seyer-Hansen bjöd danskarna på ett njutbart friktionsfritt och inspirerade uppförande av Jean-Yves Daniel-Lesurs krävande Epithalame ur Le Cantique des cantiques. Men det finslipade intrycket fick mig att sakna säregenhet och spontanitet. Allvarligheten försvann bara delvis i Clément Janequins hejdlösa madrigal Le chant des oiseaux.
Både Consono och Sankt Jacobs ungdomskör har omkring fyrtio medlemmar. Consono gjorde ett starkt helhetsintryck. Körens fylliga om också lite robusta klang och vågsamma uttryckssätt passade väl till Michael Ostrzygas Iuppiter. Sankt Jacobs Ungdomskör var en av mina favoriter, inte minst på grund av den utsökta klangen. Kören uppträdde disciplinerat, och till exempel Brahms Warum ist das Licht gegeben dem Mühseligen? innehöll imponerande stunder.
Konsertkören vid universitetet på Filippinerna och Collegium musicale från Estland blev utan pris. Den filippinska kören led av spänd sopranklang samt misslyckade programval. Nog blev jag fascinerad av Ruben Federizons exotiska Gabaq-an, som växte från ritual till masshysteri bevingad av en avancerad koreografi.
Collegium musicale misslyckades i finalen. Kören grundades år 2010, och musicerandet förblev ännu oenhetligt. Kanske hade repetitionstiden tagit slut, eftersom notpärmarna nu tycktes komma mellan sångarna, dirigenten och publiken.
Resultaten offentliggjordes på galakonserten på lördag kväll. På programmet hade juryn valt smakbitar ur körernas tävlingsrepertoar. Tävlingens obligatoriska verk, Perttu Haapanens Readymade Alice, uppfördes av Maska som även mottog specialpriset för verkets bästa framförande. Haapanens har skapat ett läckert kollage av olika sätt att behandla (sång)rösten till en text som tidsenligt liknar en samling av sökresultat på internet. Vokalensemblen Rajaton fick representera populärare genrer, som annars lyste med sin frånvaro i tävlingen.