Skivrecension: Flaggskeppets framgångar fortsätter
Folkmusikgruppen Frigg firar i år tioårsjubileum och ger på samma gång ut sin sjätte skiva. Det finsk-norska samarbetet där allt en gång startade är historia, men gruppen lever kvar och blomstrar som aldrig förr.
Tommi Asplund, Tero Hyväluoma, Alina Järvelä, Esko Järvelä, violin; Antti Järvelä, bas; Tuomas Logrén, gitarr, dobro; Petri Prauda, mandolin, cittern, säckpipa. (Frigg)
Exakt tio år har förflutit sedan folkmusikgruppen Frigg gav ut sin första skiva. På den tiden rörde det sig om ett samarbete mellan två nordiska folkmusikfamiljer – Larsens från Norge och Järveläs från Finland, förstärkta med några finländska kolleger. Första skivan spelades de facto in innan gruppen ens uppträtt tillsammans.
I dag är läget rätt annorlunda. De unga musikstuderandena har vuxit upp och blivit fullfjädrade proffs. Erfarenhet av att uppträda har man rikligt av från olika håll i världen. Det finsk-norska samarbetet som allt började med är däremot historia.
På sjätte skivan Polka V är Frigg för första gången en rent finländsk grupp, knappast förvånande – bröderna Larsen har setts allt mindre i leden under de senaste åren. Finländsk betyder dock inget trångsynt nationalistiskt. Musiken öppnar dörrar åt många håll precis som tidigare, såväl mot Norden som mot irländskt och americana. Inledande spåret Vierivä får mig att tänka på rockmusik och blues.
Olika sidor av Frigg
Svängen, rytmen och energin hör till de drag som drabbar lyssnaren först. Gott humör och spelglädje! Själv fastnar jag denna gång speciellt för de lite långsammare svängiga låtarna, där stämningen är ännu mustigare än på till exempel titelspåret Polka V, ett prov på Friggs crazy sida i sin hysteriska energi. Ett annat karakteristiskt drag hos Frigg är skickligheten i arrangemangshantverket, som oftast innehåller energiska lyft trappstegsvis.
Ett mästerprov är exempelvis Kiulupolska. Från en extremt intim inledning med finstilt gästspel av Finlands Mr. Mandolin, Petri Hakala, når låten oanade höjder. Omväxlande är det också med mer utrymme för de andra instrumenten, violinsektionen är ju oftast den dominerande faktorn i gruppen.
En medveten virtuositet är typisk för Frigg. Den fyra man starka violinsektionen behärskar sina instrument väl, vilket man gärna visar, speciellt live i rasande tempo. Nya skivan innehåller ett nytt etydaktigt virtuosnummer signerat Eric Öst och Antti Järvelä. Däremot finns det låtar, speciellt de mer balladaktiga, där violinsektionens intonation inte är riktigt så läcker som den kunde vara, så bra som man väntar sig av en grupp som annars håller världsklass.
Den här skivan är ett moget mästerprov med ingredienserna i balans. Energin backas upp av några vackra, lågmälda valser. Musikerna är jämna och samspelta. Ledaren Antti Järvelä har åter gjort ett utmärkt jobb både som producent, kompositör och arrangör. En extra eloge denna gång till gitarristen Tuomas Logrén, som bidrar med tre finfina kompositioner. Bara att fortsätta mot vidare framgångar och hoppas att också hemlandet skulle få upp ögonen för denna fina combo, som åtnjuter stjärnstatus i folkmusikkretsarna men är relativt okänd för gemene man.