Musikrecension: Från väst till öst
Öppningskonsert i Korsholms kyrka. Mellersta Österbottens Kammarorkester under Juha Kangas. Solist: Olli Mustonen, piano. Tjajkovskij, Ichiyanagi, Sjostakovitj, Debussy, Musorgskij.
Marko Ylönen har för sitt sista år vid Korsholmsrodret valt temat Paris–S:t Petersburg–Tokyo. Ett på alla sätt lyckat val: Paris-Petersburg-axeln har spelat en betydande kulturhistorisk roll överlag, medan samtliga japanska tonsättare på ett eller annat sätt tvingats ta ställning till de centrala strömningarna i den västerländska traditionen.
Årets tonsättargäst, Toshi Ichiyanagi, tycks åtminstone på basis av det nu hörda stråkorkesterstycket Interspace – ett arrangemang av sista satsen ur stråkkvartetten med samma namn från 1986 – leva i en harmonisk symbios med den västerländska estetiken. De rabulistiska tendenserna lyste här med sin frånvaro och det förvånansvärt milt öronsmekande men nog så suggestiva harmoniska landskapet förde, intressant nog, tankarna till en inhemsk tonsättare med japansk bakgrund, Pehr Henrik Nordgren.
Tjajkovskijs ömsint vemodiga Elegi spelas förvånansvärt sällan men visade sig vara en verklig pärla om än knappast det optimala öppningsstycket, medan Debussys odödliga Clair de lune i stråkorkestertappning kändes något malplacerad i sammanhanget.
Lekfull Sjostakovitj
En aning tycks det uppställda temat dock ha hämmat den repertoarmässiga tankens flykt. Sjostakovitjs uppsluppna Första pianokonsert sitter givetvis som gjuten i kontexten, men hördes senast för bara tre år sedan på samma ställe och visst kunde man – hur lekfullt läckert Olli Mustonens Sjostakovitjspel än var – nu med fördel ha passat på och låtit Mustonen presentera ett av sina verkliga bravurnummer, Hindemiths lika mästerliga som sällan framförda De fyra temperamenten.
Musorgskijs Tavlor på en utställning var ett på alla sätt logiskt avslutningsnummer, men varken Jorma Härkönens i sig välklingande arrangemang eller Juha Kangas och Mellersta Österbottens Kammarorkesters emotionellt engagerade musicerande kunde dölja det faktum att en hel del färger gick förlorade – så inte minst i den avslutande Stora porten i Kiev.