Musikrecension: Stämningsfull Stabat Mater
Jubilatekören, Wegelius kammarstråkar, dir. Timo Nuoranne. Sol. Anna-Kristiina Kaappola, sopran, Monica Groop, alt, Niall Chorell, tenor, Nicholas Söderlund, bas. Berghälls kyrka 23.3.
Stabat mater dolorosa – modern stod med krossat hjärta – lyder första raden i 1200-talshymnen Stabat mater. Jacopone da Todi har ibland kastats fram som upphovsman, men troligtvis är texten inte hans. Under historiens gång har hymnen tonsatts av en rad tonsättare, bland dem Josquin des Prez, Palestrina, Poulenc och Pärt. Kändast är kanske Pergolesis tolkning.
Haydns Stabat Mater (1767) härstammar från tiden i Esterházy och är ett av hans första sakrala verk skrivet efter att han avancerade från vice- till ordinarie Kapellmeister vid hovet i Esterházy. Trots att Haydn var en erfaren tonsättare av instrumentalmusik hade kyrkomusiken varit kapellmästaren Gregor Werners gebit fram till hans död 1766. Stabat Mater är inte Haydns bästa och mest inspirerade verk. Dock finns här ett antal fina arior där solisterna kommer till sin rätt.
När Jubilatekören nyss har inlett ett samarbete med Wegelius kammarstråkar ter det sig helt naturligt att göra ett verk som Stabat Mater: Medan körpartieran inte är alltför många och inte alltför stora, kan man med relativt få övningar nå en relativt hög nivå, förutsatt att man hittar de rätta solisterna.
Och visst sjöng solisterna på hög nivå. Anna-Kristiina Kaappola och Monica Groop sjunger med utmärkt känsla för texten. En viss ojämnhet märktes mellan Nicholas Söderlunds härliga bas(baryton) och Niall Chorells i sig vackra men inte lika stora tenor.
Kören sjöng föredömligt rent med fin klang, medan texten ännu kunde ha artikulerats tydligare. Orkesterklangen var tyvärr onödigt jämntjock och
orkestern verkade inte fullt så samspelt. Med ett par extra övningar kunde det säkert ha fixats.