Musikrecension: Presidentvalet som musik
Hur lät siffrorna i opinionsmätningarna när de omsattes till musik? Antti Auvinen skapade en komplex polyrytmisk väv med estetiska kommentarer som framfördes första och kanske sista gången under valkvällen.
Medverkande Jukka Rantamäki, Pasi Eerikäinen, Pisku Ristiluoma, Juho Laitinen, stråkkvartett, Tuomas Lehtinen, baryton, Saku Järvinen, rhythmicon. Auvinen, Laitinen, Leinonen, Nuorvala, Nancarrow, Ives. Vaihtolava i Berghäll 22.1.
Väyrynen 8 (12) – Soini 7 (26), Haavisto 11 (10) – Niinistö 48 (4), Arhinmäki 4 (11) – Lipponen 4 (9). Siffrorna hämtade Antti Auvinen ur Yles gallup från den 5 januari, där siffran efter kandidaten angav stödprocenten och siffran inom parentes hur många som absolut inte kunde tänka sig att rösta på kandidaten i fråga. Siffrorna manipulerades fritt av tonsättaren.
Med dessa kort på handen skapade Auvinen sina Polyrytmisk-estetiska kommentarer till förhållandet mellan anhängarna i presidentvalet (2012), som hördes första och kanske enda gången under valkvällen.
Resultatet var en komplex polyrytmisk väv där knappast någon i publiken uppfattade det rytmiska förhållandet mellan kandidatparen. Det som däremot gick att uppfatta var de olika kandidaternas karaktärer: Väyrynen marrar och gnäller medan Soini skäller som en hund, Haavisto sjunger i ett högt register medan Niinistö bara glidflyger. Givetvis borde Biaudet och Essayah också ha fått sina anhängarsiffror omsatta i musik, men tiden räckte inte till, uppgav tonsättaren efter uruppförandet.
Ingen förväntar sig att man skapar stora konstverk av opinionssiffror på två veckor, men Auvinens kreation kan ses som rolig satir. Och kanske också som en kommentar till ett val som allt mera tycktes kretsa kring gallupsiffror med egenvärde.
Experimentell atmosfär
Det här var ett exempel på den kreativa och experimentella atmosfär som rådde på den lilla scenen Vaihtolava på Flemingegatan, där cellisten Juho Laitinen för tredje året stod som värd för Berghälls nymusikdagar i helgen.
Förutom Auvinens presidentvalsrepliker hördes också Minna Leinonens, Juho Laitinens och Juhani Nuorvalas kompositioner för instrumentet rhythmicon, en elektronisk trummaskin ursprungligen utvecklad på 1930-talet, här efterapad i en bärbar dator. Leinonens Shades präglades av traditionell lamentoso-karaktär, Nuorvalas Toivo av stillsam statiskhet och Laitinens Rythmicone Jam av rytmiskt lekande.
Dessutom bjöd man på några finfina amerikanska rariteter: Like a Sick Eagle och Memories A & B av Charles Ives (1874–1954) samt de hypervirtuosa skruvade pianoetyderna Study 45a och Study 49c av Conlon Nancarrow (1912–1997), amerikansk medborgare som senare emigrerade till Mexico. Ives andra stråkkvartett spelades moget och njutbart.
Berghälls nymusikdagar är ett mysigt och intimt, avslappnat och uppsluppet evenemang, där värden Juho Laitinen faktiskt bjuder på sig själv. Definitivt något att pricka in för nästa år.