Fat Bastards firar nittiotalets naivitet
Fat Bastards speglar ett oskuldsfullt Finland och två oskuldsfulla tonårsflickor vars grå vardag plötsligt förgylls när en grupp karlar på hockeyrör tar första pris på isen mitt under nittiotalets ekonomiska kris.
Teaterfestivalen Baltic Circle
Koreografiassistens: Dorte Olesen. Video: Anni Ojanen, Hili Iivanainen och Joonas Tikkanen. Scenografi: Jenni Kääriäinen, Joonas Tikkanen och Aki Dubatschases. Ljud: Jouni Tauriainen, Hili Iivanainen och Anni Ojanen. Livemusik: Emily Cheeger & Juho Ala-Juuma. Premiär på Södervik under Baltic Circle 16.11.
Några dagar innan Finland tog guld i hockey år 1995 gick jag på hemmafest hos en klasskompis. Vi åt chips och dansade loss i discoljusen i villans källarvåning. Det känns därför smått magiskt när Anni Ojanen och Hili Iivanainen skildrar segeryran ur just åttiotalisters perspektiv i föreställningen Fat Bastards. Bland guldfärgade heliumballonger i en av Söderviks gamla fabrikslokaler blir det nittiotalsnostalgi så det förslår med Ace of Base och en ung Ville Peltonen som tittar in i kameran och beskriver känslan av att göra mål i föreställningen.
Det en ligger en distinkt hemlagad känsla över den sympatiska föreställningen. Iivanainen sladdar över golvet på knäskydd medan Curre Lindström på mysig svengelska uppmanar lejonen att träna hårdare i en videosekvens som snurrar i bakgrunden. Greppet är medvetet: det ska vara lite naivt. Föreställningen speglar ett oskuldsfullt Finland och två oskuldsfulla tonårsflickor vars grå vardag plötsligt förgylls när en grupp karlar på hockeyrör tar första pris på isen mitt under nittiotalets ekonomiska kris.
Visst förstår man varför guldet var så oerhört viktigt då det begav sig. Men varför känns det inte lika fint sexton år senare när Finland gör om bragden? Varför har Ojanen och Iivanainen ingen lust att fira, varför känner de sig i stället som fat bastards – feta jävlar – som bara är i vägen för de stojande folkskarorna på Salutorget?
Duon närmar sig problemet på ett personligt plan och försöker hitta tillbaka till barndomens glädje genom konsten: Kanske går det att återuppliva stoltheten och euforin genom att rulla runt med granna uppblåsbara simringar runt midjan?
Karnevalsstämning blir det nog till slut när laget från VM 1995 tar emot sina medaljer i en videoprojektion och ensemblen ordnar disco på scenen med limsa, popcorn och Emily Cheegers härliga livesång. Uppsluppenheten smittar definitivt av sig men den inledande frågan mol fortfarande efter applåderna. Jag är nog illa tvungen att vara en fat bastard en liten tid till i väntan på att den nationalistiska retoriken ska lämna politiken och återgå till rinken.