Musikrecension: Manskörerna jublade
Finlands svenska manssångarförbund inledde firandet av sitt 75-årsjubileum tillsammans med Muntra musikanter och Akademiska sångföreningen i en gemensam konsert till Erik Bergmans minne.
KÖRMUSIK
Dir. Gunnar Döragrip, Kari Turunen, Henrik Wikström. Sol. Rabbe Österholm, baryton.
Finlands svenska manssångarförbund firade sitt 75-årsjubileum med festligheter hela lördagen i Hagalund, men redan på fredagen inleddes jubileet med Muntra musikanters och Akademiska sångföreningens gemensamma konsert till Erik Bergmans minne.
Bergman (1911–2006) ledde båda körerna i flera år, MM i 27 år och Akademen i 19 år, och det intressanta är förstås att se hur han dels såg värdet i manskörstraditionen samtidigt som han såg möjligheterna i att utveckla manskören som instrument och ständigt vidga repertoaren.
Enligt Per Erik Floman pläderade Bergman för att manskörssången borde vara en "fullgod konstform", på vilken man borde kunna ställa samma musikaliska krav som på alla andra seriösa konstformer. Ur dagens perspektiv kan man väl säga att målet delvis uppnåddes, för medan Bergmans egna kompositioner är det tydligaste exemplet på att ribban ställdes högt, kan nivån säkert alltjämt höjas. Likaså kan repertoaren fortfarande utvidgas med alla medel som står till buds i dag.
Tvärsnitt i produktionen
Sångerna som framfördes under fredagens konsert utgjorde ett representativt tvärsnitt av Bergmans produktion med ungdomsverkens på många sätt problemfria enkelhet och de senare verkens utforskande av nya klangvärldar, nya harmonier, tolvtonsteknik, kvartettsång, talkörer och instrumentfärg (med till exempel slagverk och celesta i Fåglarna op. 56a).
Kvällen bjöd på ett litet uruppförande, Vakten i öster, tonsatt 1941 till text av Hjalmar Krokfors. Det är kanske inte Bergmans mest besjälade skapelse, men likväl en intressant trall där marschtakten är stadigt närvarande.
Av kvällens övriga stycken fastnade jag den här gången för Arkaisk bild (1950) och Tuonelas hjordar (1964), som bärs upp av fina, välformulerade harmonier. Också Blommorna (1946) ur Fyra mindre allvarliga sånger är en favorit med sin egendomliga valstakt.
Muntra musikanter, MM:s seniorkör och Akademiska sångföreningen framförde alla en handfull sånger var under ledning av sina respektive dirigenter, Henrik Wikström, Gunnar Döragrip och Kari Turunen.
Tillsammans sjöng körerna Das Grosse Lalula ur Drei Galgenlieder och Sydösterbottnisk folkvisa. Speciellt Das Grosse Lalula gavs en förvånansvärt rytmisk och slagkraftig tolkning för att vara sjungen av en långt över hundra man stark kör.
Körerna uppträder åter under Bergman-jubileumsveckan söndagen den 27 november.