Kraus för hela slanten
Kraus: Altviolinkonsert nr. 1. Tapiola sinfonietta, sol. David Aaron Carpenter, altviolin, konsertmästare Janne Nisonen. Hagalund 3.11.
Kraus: Symfoni i Ess-dur. Helsingfors barockorkester, konsertmästare Erich Höbarth. Musikhuset 3.11.
Mitt i pianomusikcirkusen och Liszthysterin dyker Joseph Martin Kraus upp och framförs flitigt under ett par dagar, dels under Tapiola sinfoniettas båda konserter förra veckan, dels under Helsingfors barockorkesters konsert i Musikhusets stora sal i torsdags.
Kraus (1756–1792) har ibland kallats Nordens Mozart, främst för att han levde nästan exakt samtidigt som Mozart (föddes ett halvt år senare och dog ett drygt år senare). Liksom Mozart dog även Kraus utfattig i 36 års ålder trots att han dessförinnan bland annat tjänat som hovkapellmästare vid Kungliga operan.
I Ess-dursymfonin, som hördes för första gången i Finland, är uttrycket mångfasetterat och varierande med både mörka och ljusa stämningar. Anmärkningsvärt är att menuetten lyser med sin frånvaro och att satsernas antal är tre i stället för sedvanliga fyra. Speciellt långsamma satsen etsar sig fast på trumhinnan med ett sagolikt vackert oboesolo framfört av Jasu Moisio.
I den första altviolinkonserten, som man länge trodde var skriven av vännen och kollegan Roman Hoffstetter (1742–1815), är uttrycket inte lika lätt att greppa. Konserten skrevs innan Kraus gjorde sin omtalade studieresa och i ett halvt decennium reste runt i Europa på Gustav III:s bekostnad. Här ger Kraus ännu intrycket av en oslipad diamant. Musiken flödar i en jämn ström, i både orkestersatsen och den virtuosa altviolinstämman, utan egentliga höjder eller dalar. Tredje satsen har kanske mest karaktär med en tydligt dansant profil. Amerikanske altviolinsolisten David Aaron Carpenter (f. 1986) har ännu en del att fila på inför måndagens skivinspelning. Dock var musicerandet, som sig bör, alert och musikaliskt.
Både Hagalundsorkestern och barockorkestern hade valt att bräda på med Mozart. I Hagalund gjordes Haffnersymfonin kammarmusikaliskt och med otrolig schvung, så som bara Tapiola sinfonietta med Janne Nisonen förmår spela.
Barockorkestern, med sina mestadels unga förmågor, leddes av Erich Höbarth som också tolkade violinpartiet i Mozarts G-durkonsert och Rondo för violin och orkester. Höbarth, som är en återkommande gäst med barockorkestern, serverar kanske inga virtuost hårresande tolkningar. Snarare tolkar han verken med eftertanke och insikt.
Dessutom gavs en snärtig tolkning av Haydns symfoni nr. 36 i Ess-dur.