Recension: På väg till kontinenten
Dir. Sakari Oramo, sol. Christian Gerhaher, baryton. Liszt, Mahler, Sibelius. Musikhuset 5.10.
Radions symfoniorkester skall åter visa upp sig på Europas stora musikarenor, i morgon på avslutningskonserten vid Beethoven-festivalen i Bonn och på måndag i Concertgebouw i Amsterdam. På programmet står då bland annat Liszts tondikt Orfeus, sånger ur Mahlers sångcykel Des Knaben Wunderhorn och Sibelius femte symfoni. Det var också detta program som spelades under de två konserterna i Musikhuset i onsdags och torsdags.
Dessvärre var den kontrakterade solisten, tyska barytonen Christian Gerhaher inte i bästa form och vid torsdagens konsert fick han ersättas av Lilli Paasikivi och Jaakko Kortekangas som tolkade Mahlersångerna. Med på turnén åker både Paasikivi och Gerhaher för att dela på bördan.
Gerhaher bjöd dock på starka karaktärer i sin tolkning av Mahlersångerna i onsdags, både i de militära marscherna och i de drömska partierna. Mahlers orkestrering är läcker och även om rösten tidvis bar hyfsat över de dämpade stråkarna, förblev den i underläge i förhållande till träblåsare och slagverk. När Gerhaher riktade blicken mot taket bar stämman bättre.
Spänning och intensitet
Lisztpoemet, som vid uruppförandet intressant nog fick tjäna som uvertyr till Glucks Orfeus och Eurydike, fungerade även nu som en smakfullt återhållsam uvertyr. Hela första halvan bäddade ändå för den intensitet radiosymfonikerna skulle uppvisa i tolkningen av Sibelius femte symfoni.
Detta var de långa linjernas och det symfoniska byggets segerfest. Framför allt accentuerades spänningen mellan de många harmoniskt statiska miljöerna och vissa dekorativa element som skar igenom.
RSO bjöd på gediget spel under ledning av Sakari Oramo (bilden) med både glans och elegans i klangen. Valthornen klingade mjukt och en otrolig spänning byggdes upp i de mästerligt finkänsliga pianonyanserna. Det riktigt tysta och finstilta gjordes med verklig laddning.
Det bådar gott för gästspelet på kontinenten.
Publicerad i Hbl 8.10.