Inte pleppigare än Pleppo
Text: Ted Forsström och Kaj Korkea-aho. Regi: Håkan Omars. Scenografi och dräkter: Markus R. Packalén. Musiker: Stefan Lindblom. I rollerna: Ted Forsström, Kaj Korkea-aho, Markus Lytts, Susanne Marins. Urpremiär på Wasa Teater 22.10.
Uttrycket ”att pleppa” finns kanske inte med i Svenska Akademiens ordlista, men vore bra att kunna slå upp om man hört och sett humorduon Ted Forsström och Kaj Korkea-aho släppa loss i radio, teve eller på webben och vill försöka sig på en beskrivning.
Nu finns i alla fall en vägskylt: Pleppo/Pleppoo 5 km. Följer man den hamnar man på Wasa Teater och hemma hos en gråhårig tant som bakar mer än vad som kan anses hälsosamt. Pleppo Live! - Välkomna till mommos är en helaftonsshow som lika upprymt som obekymrat kastar sig högt och lågt i komikens manege.
Sin publik överöser den med stolligheter, ordlekar och annan formuleringskonst i skepnad av olika och återkommande karaktärer. Plus inte så lite samhällskommentar och begrundan av en finlandssvensk tillvaros vikt och vånda nu som förr, instoppat i allt möjligt som kan låta som nonsens men sällan är bara det.
I sin scendebut är Kaj den som oftare bär damperuk, Ted lösmustascher. De har sällskap av skådespelarna Susanne Marins och Markus Lytts samt musikern Stefan Lindblom som bland annat bidrar med svängiga riff. Som regissör debuterar Håkan Omars,regionombudsman för Svenska kulturfonden med egen erfarenhet av skådespeleri.
Att fler än de två upphovsmännen är inblandade – gör det Pleppo ännu pleppigare? Inte nödvändigtvis.
Roligast är och förblir Pleppo – som i kraft av sitt Pedersöreursprung uttalas med ’o’ som i just rolig – när det bara är Ted och Kaj. Även när de gör teater. Pleppigheterna faller sig inte lika naturligt för proffsaktörerna, ofta känns spelstilen onödigt ansträngd liksom regin lite väl revyaktig. Somt funkar inte alls; den våpiga blondinen som söker jobb hade jag gärna sluppit.
Bloggande bebisar
Det är helt hysteriskt mest hela tiden, med en del stillsammare inslag. Korta sketcher och längre, monologer och rappa replikväxlingar, olika tungomål. Sångnummer där man inte väntar sig det, pärlor som ”Let your mommo decide”. En hel del är nyskrivet, annat hämtat från till exempel Radio Pleppo (vars sista avsnitt gick i Radio Extrem 2007).
Gamla bekanta är sitcomfamiljen von Tratt där morsan ofta har orsak att säga ”voi huhhu” och farsan dricker bisse, folk som ventilerar relationsproblem hos psykdoktorn, den helfestliga djurexperten Klaus-Verner Brötchenbaum. Här påträffas även Alexander Stubbs leende, juppibögar som bor så ekomodernt att det behövs hörselskydd, bloggande bebisar, opippade pandor och en man med ovanligt tung hatt.
Visst missnöje visar Pleppo-duon över att ha tilldelats studioscenen som inte är en scen utan ett golv. Men Markus R. Packaléns Mondrian-inspirerade scenografi är snygg att se på och smidig i praktiken, också då den inkorporerar filmat material.
Biljetterna till Pleppo Live! sålde slut i ett huj. Men fansen behöver inte deppa, det blir extra föreställningar i januari. Och så finns ju Pleppoboken, påpassligt utgiven samtidigt med teaterpremiären.