Recension: Anrika klingande notböcker
OArt Music
Scordatura är ett välkänt begrepp inom den klassiska musiken, men få vet att det förekommer också inom folkmusiken. Också spelmännen har varierat stämningen på sin fiol, speciellt i våra nordiska grannländer.
Nu har Arto Järvelä (JPP) grävt i arkiven och spelat in låtar i olika specialstämningar. Flera äldre notböcker som t.ex. Maria Helena Spoofs och Adolf Fredric Starcs, båda från 1700-1800-talssekelskiftet, innehåller exempel på dylik repertoar. Järvelä kompletterar med egna nya kompositioner, som smakar starkt nordiskt.
Rytmen är emellanåt oregelbunden, men genomgående laddad, och Arto Järvelä skicklig som få på sitt instrument. De säregna stämningarna skapar en egenartad karaktär, närapå arkaisk. Järvelä använder sig flitigt av brutna ackord, vilket skapar en harmonibotten till den behagligt klingande, men ensamma soloviolinen. Klangen är emellanåt meditativ, emellanåt dansant och medryckande, rentav vild i min favoritlåt Jarrupolska.