Recension: En rackare på dragspel
Musik av Kujala, Huby, Roy. Gamlasgården 20.9.
För några år sedan lade ackordeonisten Veli Kujala ner stor möda på att utveckla ett dragspel som opererade med mikrointervall. Instrumentet nyttjades bland annat i Sampo Haapamäkis konsert för kvarttonstegsdragspel som uruppfördes i Tempelplatsens kyrka i februari 2009. Men Kujala har också skrivit egna verk för instrumentet, bland annat Hyperkromatisk kontrapunkt för kvarttonstegsdragspel och surround-ljudband (2006-2009).
Formen är uppdelad i klart avgränsade avsnitt med olika karaktärer. Efter en minimalistisk inledningssektion med ett jämnt rytmiskt motiv följer en mittsektion med långa utdragna toner som cirkulerar mellan dragspelet och högtalarna utspridda i salen. Snart infinner sig en stadig groove och mot slutet kommer balkantongångarna, afrobeaten och världsmusiken.
Anmärkningsvärt med Kujalas kompositioner är den subtila användningen av effekter. Till exempel användningen av mikrointervall känns närmast som ett skift i tonfallet. Det hela är skojigt och medryckande. Min enda kritik mot verket är att det är onödigt långt. En rolig grej blir ett stort epos.
Det känns ändå som att det är i den här riktningen den samtida konstmusiken borde gå: den borde bygga på traditionen men friskt utnyttja dagens tekniska möjligheter. Saken förvärras inte av att Kujala är en rackare på dragspel och en intensiv tolkare.
Under tisdagens konsert hördes även Mixi för kvarttonstegsdragsspel och stråkkvartett, skrivet för Kujalas och franska Quatuor IXI:s gemensamma turné. De stora dragen känns rätt, men uttrycket är luddigare och skärpan i detaljerna saknas.
Quatuor IXI bjöd på en intressant och exotisk egen avdelning med musik av kvartettmedlemmarna Régis Huby och Guillaume Roy. Roys Séquence 15 är en rolig uppföljare till Berios fjorton Sequenza. I Hubys Controversy rör sig kvartetten snyggt i gränslandet mellan det improviserade och nedtecknade.