Recension: Milla Viljamaas känsliga tongångar
(Egen utgåva)
Milla Viljamaa är känd som en känslig interpret som stiligt trakterar tangentinstrument i till exempel Johanna Juhola Reaktori. Andra soloskivan Minne är ett mer intensivt och enhetligt paket än den första, den röda tråden känns ännu tydligare.
Viljamaa spelar själv tramporgel/harmonium, ett instrument som sällan lyfts upp till en så solistisk roll som här (undantaget är Timo Alakotilas verk Sketches from Folkscenes med Viljamaa som solist).
Och hon spelar med fräckhet, fart och fläkt. Tongångarna är fantasifulla – tankarna går till filmmusik, cirkus och animationer. Viljamaa varvar med elegant piano och klockren celesta.
Viljamaa backas upp av en skicklig stråkkvintett bestående av Tommi Asplund, Kukka Lehto, Esko Järvelä, Vesa Norilo och Sara Puljula, alla med bakgrund inom folkmusiken men med klassiskt kvalitativt sound.
Den rytmiska stunsen har sina rötter i folkmusik och tango. Bredden i Viljamaas kompositioner känns skön, från suggestiva Hugin ja Munin och majestätiska Myrsky kuumailmapallounessa till lyriska läckerbiten Valkea kuin lumi.