Cimarosas härliga buffoopera
Det kulturfondfinansierade brobyggarprojektet mellan språkgrupperna, Cimarosas opera Il Matriomonio Segreto, blev lyckat. Elevenensemblen övertygade på premiären under operafestspelen i Nyslott.
Dir. Anna-Maria Helsing, dekor Teppo Järvinen, kostym Marjatta Nissinen. I rollerna Myriam Dewald, Eeva-Maria Kopp, Theresa Paul, Emrah Sözer, Waltteri Torikka och Umut Akça. Wegelius Opera Ensemble. Musikakademin i Nyslott, Savonlinnasalen 22.7.2001.
Musikakademin i Nyslott har satt upp en verklig pärla, Det hemliga äktenskapet av den napolitanske mästaren Domenico Cimarosa. En multinationell ensemble bestående av elever från olika länder gav en sprakande föreställning, som verkar vara resultatet av ett gott samarbete.
Uppsättningen ingår i ett brobryggande projekt mellan språkgrupperna här hemma, Detmolds musikhögskola, operan och konservatoriet i Cairo och operorna i Izmir och Ankara i Turkiet. Att det funnits praktiska svårigheter är självklart, men det syns inte på resultatet. Det finns långtgående planer på att utvidga nya former av samarbete mellan EU och arabländerna inom konstmusikens område.
Huvudfinansiär är Svenska kulturfonden. President Martti Ahtisaari är en stark bidragande kraft i projektet i sin egenskap av hederstalman för Musikakademin i Nyslott. Ralf Gothóni och Eija Tolpo, regissören för den här föreställningen, har varit med från början tillsammans med en rad tongivande pedagoger. Efter Nyslott åker föreställningen till Musikfestspelen Korsholm den 30 och 31.7 och åtminstone till Tyskland.
Cimarosas opera är helt idealisk för pedagogiska syften. Den innehåller de flesta av den senare komiska operans stilistiska knep i embryoform. Operan är välskriven, inte för svår men ändå ett fullödigt mästerverk.
Cimarosa var verksam några år hos Katarina II i S:t Petersburg. På hemresan 1791 stannade han i Wien, där han utnämndes till hovdirigent, den position som Mozart förgäves strävade efter. Kejsar Leopold II var så förtjust i Il matrimonio segreto, att han efter premiären och en våt supé ville höra hela operan igen. Det måtte väl vara musikhistoriens längsta dacapo!
Eija Tolpo har i sin regi tagit vara på all den komik man kan få ut ur storyn, stereotyperna och musiken och hon har gett spelet fart och innehåll. Handlingen kretsar kring en rik handelsmans vilja att gifta bort sina döttrar med adelsmän. Men den yngsta dottern har redan gått och gift sig i hemlighet.
Elevensemblen är mycket väl inövad och ger prov på stor spelglädje, både vokalt och med sitt kroppsspråk. De båda basarna var utomordentligt välsjungande och tagna på kornet: Umut Akça som Geronimo, en Bartolo-liknande roll, och Waltteri Torikka som den utfattige greve Robinson. Tenoren Emrah Sözer, som fick hoppa in med kort varsel som förste älskare, har en härlig klang.
Myriam Dewald sjöng en bevekande hemligt gift Carolina och hennes bråkigare storasyster Elisetta gjordes duktigt av Eeva-Maria Kopp. Den kanske tacksammaste kvinnliga rollen, den trånsjuka fastern Fidalma, spelades mustigt av Teresa Paul.
Cimarosa ger sin orkester en hel del trevligt att spela, även om det mesta går i dur. Mozarts psykologiska djup har han inte, men ett intagande naturligt skrivsätt, karaktär i de enskilda stämmorna och fina ensembler. Wegelius Opera Ensemble spelade utmärkt och Anna-Maria Helsings grepp var snärtigt och levande. Över huvud taget kändes helheten mycket väl inövad.
Epokkostymerna var stiliga och med en psykedelisk modern touch. Dekoren var funktionell och enkel med tanke på den förestående turnén, som företas med dubbel besättning.