Mellan verkligheten och teatern
Solen gassade då den tjugonde teaterträffen i Hangö avslutades i går. Det digra programmet har bjudit på engagerande föreställningar för stora och små medan de olika workshopparna och seminarierna avlöst varandra.
På lördagen hölls teaterträffens temadiskussion ”Teater i verkligheten, verkligheten i teatern” under ledning av Hannele Mikaela Taivassalo. I panelen satt Elmer Bäck från Nya Rampen, Pekko Koskinen från Todellisuuden tutkimuskeskus (Verklighetens undersökningscentral), regissören Maria Lundström från Teater Viirus och teaterkritikern Linnea Stara.
Diskussionsledaren klämde genast till med några svåra frågor: Vad är verkligheten för er? Vad är det verkliga? Vad kan det verkliga vara på scenen?
Enligt Elmer Bäck är verklighetsfrågan mycket intressant, paradoxal och kaosartad eftersom man på scenen hamnar längre bort från verkligheten. Det problematiska är att göra något som är sant, att berätta om ett riktigt liv. Och vad skall man då lämna bort, undrade Bäck.
– Allt är egentligen verklighet och fiktion, fortsatte han. Vad händer om man dödar ett djur eller placerar riktig avföring på scenen?
Ett annat problem, enligt Bäck, är frågan om vad man kan ta in av verkligheten på scenen då det gäller faktiska personer, hur man får använda dem och i vilken mån folk har rätt till sin egen historia.
För Maria Lundström, som regisserat dokumentärpjäsen Aurora-Helsinki har problemet gällt förhållandet mellan verklighet och fantasi eftersom man i pjäsens textmaterial haft så mycket dokumentärt, verklighetsbaserat material att tillgå. Linnea Stara framhöll att fiktionen är lika verklig som verkligheten.
Sjuka barn skall få skratta
Sjukhusclownerna rf, som i år firar sitt tioårsjubileum, fanns på plats i Hangö med en skojig, interaktiv show och berättelser om hur de jobbar på barnkliniker i bland annat Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Uleåborg och med sina uppträdanden strävar efter att pigga upp de sjuka barnen.
Grundaren och den konstnärliga ledaren för Sjukhusclownerna, Dr Rockenfaller, Lilli Sukula-Lindblom mötte en talrik publik tillsammans med sina kolleger, Dr Hoppson, Mikael Andersson, Dr Possukka Peräprötkylä, Heidi Fredriksson och Dr Fidelina Tittityy, Daniela Fogelholm.
– Just nu finna det sammanlagt 29 sjukhusclowner i Finland men vi kommer att skola elva clowner till, säger Lilli Sukula-Lindblom. Vi fungerar på barnens villkor. När vi dyker upp i sjukhussalarna får barnen makt över oss.
Kvinnoöden
En av höjdarna på Hangö Teaterträff var gruppen Kolmas Tila-Tredje Rummets avantgardistiska uppsättning Tähden hetki tai Kevyt Kyyneleinen tarina i regi av Juha Malmivaara. Pjäsen, som hade premiär i Åbo i januari, bygger på författaren Clarice Lispectors (1925-1977) miniatyrroman. Clarice Lispector har en judisk-ukrainsk bakgrund. Föräldrarna flydde undan Sovjetunionen och bosatte sig i Brasilien.
Pjäsen berättar om den unga kvinnan Macabéa som försöker arbeta sig upp ur fattigdomen, drömmer om att bli filmstjärna, förälskar sig, skaffar sig olika jobb och vill bli accepterad som människa.
På scenen ser vi Liisu Mikkonen och Cécile Orblin som via regins kreativa formspråk genom att sjunga och skapa okonventionella, emellanåt medvetet oartikulerade ljudvärldar och med en spännande fysisk estetik gradvis låter den täta berättelsen om Macabéas liv strömma fram till häftig musik som hanteras av Kari Mäkiranta.
I Idlaflickorna med text av Kristina Lugn och i regi av Vibeke Bjelke möttes Idlaflickorna, Stina Ekblads Barbro och Ylva Ekblads Lillemor i Dramatens uppsättning på Hangö Teaterträff. Det blev ett fascinerande möte där de två skådespelarna antog olika rollpersoner, blev varandra, båda var gifta med Herrman och sökte sina respektive identiteter på en semesterresa till Gardasjön. Kristina Lugns snärtigt ironiska text om kvinnorollen hanterades suveränt av systrarna Ekblad som skapade en mycket stämningsmättad, stundom gripande föreställning där de båda Idlaflickorna gick in och ut i varandras öden och liv.