Fotokonstens plantskola
Den finländska fotokonstens internationella uppsving under de senaste två decennierna hör till de mest anmärkningsvärda händelserna inom den inhemska konsten på länge. En utställning i Mejlans ger en bra inblick i läget.
Foto
The Helsinki School
Foto- och videokonst på Konstmuseet Mejlans. Till 23.5.
I dag har vi en rad – ja, kanske fyra, fem – foto- och videokonstnärer som är vida bekanta i den stora världen, de enda finländska konstnärer som i dag över huvud taget har en position på konstens estrader. Varför det är så är ett mysterium, däremot vet vi mycket väl att många fler är på kommande.
Vår första stora stjärna i internationella sammanhang var Esko Männikkö som vann stort gehör med sina dokument från kojor och stugor i norr. I dag håller en bred falang finländska fotokonstnärer på att bana sig väg till konstmuseer och mässor..
Drivhuset för den här unga generationen finns på Konstindustriella högskolan TaiK i Helsingfors där kuratorn Timothy Persons håller ett öga på begåvade unga fotokonstnärer. Persons koncept har varit att målmedvetet föra ut de kläckfärdiga fotograferna på mässor och gallerier. På så sätt har målets redan i början ställts högt och The Helsinki School har så småningom under femton års tid blivit ett begrepp inom fotokonsten.
Utställningen på Konstmuseet Mejlans visar vad det är frågan om. På utställningen medverkar sjutton unga fotokonstnärer och gruppen presenteras också med en konstbok som kommit ut på ett tyskt förlag. Redan den tredje boken i förlagets serie över The Helsinki School.
Utställningen i Mejlans är synnerligen högklassig och sevärd. Fotokonsten är i dag ett föränderligt medium där instrumentet, kameran, undergår ständigt nya förändringar och öppnar en mängd alternativ för uttryck..
För de unga gäller det bara att finna sin egen väg, sitt originella uttryck, och specialisera sig på det. Här är det tekniskt kunnande och konstnärlig originalitet som gäller. Jakten efter en egen identitet som konstnär lägger naturligt nog en viss press på de unga fotograferna och frestelsen att börja trixa är förstås stor. Om man ska vara originell och avvikande till varje pris kan det hela lätt mynna ut i ren galenskap.
Berättar historier
Dessutom är sanningen den att de här unga fotograferna bara är på väg ännu. Alla har förstås ännu inte hittat sig själva bland alla möjligheter som står till buds.
Det är inte heller meningen att alla ska bli världsstjärnor och utbildningen ska inte heller inge dem några falska förhoppningar. Om tre av dessa sjutton lyckas kan kuratorn vara nöjd.
Den digitala kameran med dito bildbehandling möjliggör i dag vad som helst. Tekniken är ett ymnighetshorn som aldrig upphör att flöda, vilket ställer desto högre krav på ett eget uttryck. Därmed har många fotografer gått över till att fungera som dramaturger, berätta historier eller samla sina bilder kring ett speciellt motiv såsom porträtt eller landskap..
Mångfalden är stor. Somliga har lust att själva ställa upp på sina bilder och vi får numera tolerera fotografen i en återkommande roll som hängiven exhibitionist. Somliga kvinnliga fotografer vill gärna visa sig nakna på sina egna bilder. Ska det vara uttryck för seriositet? Några fotografer gör måleri med sitt medium och här finns underbara exempel på både nonfigurativ och informalistisk stil. Ea Vasko med sina vackra färger hör till de förträffligaste.
Så finns här landskapsmålaren i Caspar David Friedrichs anda, Kalle Kaitala som hittar de mest anslående perspektiven.
De dramatiskt manipulerade bildförloppen presenteras av Susanna Majuri som visar att fotot kan ljuga ihop vad som helst på ett övertygande stiligt sätt. Tekniken ställer inga gränser och varje år, eller månad, öppnas nya möjligheter. Var ska det sluta?
Dan Sundell