Närstrid med det perfekta uttalet

Vid en närmare titt visar det sig att det är en finsk-armenisk konstnär, bosatt i New York som gjort videoverket: Nina Katchadourian. I sex monitorer kämpar hon tillsammans med sina föräldrar, Stina och Herant Katchadourian samt en anlitad talterapeut, med att härma varandras accenter. Det blir en salig blandning av finlandssvenska, armeniska och kaliforniska accenter.

– Mina föräldrar har bott i Kalifornien i över fyrtio år, men de har aldrig eliminerat sina mycket distinkta och svårplacerade accenter. Jag har varit frustrerad över att jag aldrig lyckats imitera dem.

Nina Katchadourian berättar hur hon ofta stötte på reklam för ”Accent eliminations” på New Yorks gator, det vill säga talterapi för att reducera accenter.

– Jag ville veta mera om vad det var. Varför vill man få folk att passa in bättre?

Tillsammans med talterapeuten försökte de i veckor träna fram det perfekta standardiserade uttalet. Nina försökte även imitera sina föräldrars accenter.

– Men det var oerhört svårt, det är helt enkelt en släktklenod som inte kan ärvas.

Familjemiddag på sex språk
Nina Katchadourians videoverk lyfter fram frågor kring äkthet, ursprung och integration. Språk, översättning, kommunikation och kartor är något som hon ständigt återkommer till i sin konst. Till exempel urklippta kartbitar i provrör eller fotografier av mosskartor. Många av Katchadourians verk handlar om att få ordning på världen och tillvaron. Humor går också som en röd tråd i hennes arbeten.

– Kartor var det första jag jobbade med och något jag ständigt återkommer till. Kanske eftersom jag kommer från en familj där världskartan ser ut som äggröra.

Ninas Katchadourians mamma Stina är finlandssvensk, vilket redan det är komplext att förklara i USA. Hennes far Herant är armenisk, men växte upp i Libanon med språk som turkiska, armeniska och arabiska. Hennes familj har hela tiden pratat engelska tillsammans.

– Men min mamma och jag pratar svenska. Vi har tillbringat alla somrar på Pörtö i Borgå skärgård.

– Jag kommer ihåg en ”crazy dinner” hemma i Stanford när min mamma pratade armeniska med sina svärföräldrar, engelska med kärnfamiljen, svenska med min bror och mig, finska med vår au pair som då råkade vara från Finland, spanska med en inneboende student och så min farmor som pratade turkiska med min far. Det var helt galet!

Men Nina Katchadourian vill framhäva att detta trots allt inte är så ovanligt i USA. Hennes verk Accent Elimination handlar mycket om hybrider, hur folk bildar familj över språkgränser och suddar ut gränser mellan platser och raser.

– Kanske är det svårare att vara rasist när man märker att det finns många olika raser i en själv, eller när idén om rasrenhet blir allt svårare att lokalisera och helt enkelt irrelevant.

Nationalitet är ett bräckligt bygge
Den armeniska paviljongen erhöll denna gång guldlejonet för årets bästa paviljong i Venedig. Nutida konstnärer i den armeniska diasporan har på olika, individuella sätt förhållit sig till förföljelsen av kristna armenier och folkmordet för exakt 100 år sedan. I motiveringen heter det att ”denna paviljong markerar motståndskraften i transkulturella mötesplatser och utbyten”.

– Jag träffade egyptiska, libanesiska, italienska, turkiska och brasilianska armenier på utställningen och det var en sådan glädje att mötas. Det visar hur utspridd denna befolkning är. Att det dessutom är 100 år sedan folkmordet på armenierna gör det extra rörande.

Katchadourians videoverk vittnar på ett mycket personligt sätt om en familjehistoria i flykt och ständig rörelse. I ett skede i videon kämpar de alla febrilt med att uttala sitt efternamn rätt. Det visar sig att de alla uttalar det på olika sätt. Vem har den korrekta versionen?

Svaret hänger i luften. Det vi kallar nationalitet är i allra högsta grad ett bräckligt bygge: en skapad konstruktion precis som konflikten mellan öst och väst, mellan kristendom och islam.

Se Nina Katchadourians videoverk Accent Elimination här.