Charly – med rätt att debattera

Hagnäs, Istanbul, Bryssel, London och Middletown i Connecticut. I och med bytet från 1980-talets Helsingfors till de internationella skolornas mix av nationaliteter vande sig Charly Salonius-Pasternak vid en mångfald av åsikter och perspektiv.

– Jag insåg inte det unika som barn och ung, då var det naturligt att umgås med folk som har olika perspektiv på saker. I gymnasiet i London satt jag i samma frukostbord med folk från Iran, Irak, Libanon, Saudiarabien och USA ett halvt år efter början av Irakkriget 1991. Våra föräldrar hade kanske inte klarat av att sitta vid samma bord, men vi gjorde det.

I Finland är diskussionskulturen inte alltid lika livlig, men Salonius-Pasternak tycker att det går åt det bättre hållet.

– Tidigare var det så att bara vissa människor fick tala om vissa saker. När jag började på Utrikespolitiska institutet 2005 frågade en del med vilken befogenhet jag uttalar mig. Jag undrade bara: Var får man ansöka om det lovet?.

Då han var redaktör för institutets Natorapport 2007 kommenterades hans utländskt klingande namn och informatören fick förfrågningar om han hade gjort militärtjänsten.

– På vilket sätt skulle sex månader i en buske göra mig till en expert på europeisk säkerhetspolitik?

Inte rädd för kontroverser
Viljan att föra fram också fräna åsikter ledde till 2009 till en konfrontation med den högsta säkerhetspolitiska ledningen. Salonius-Pasternak skrev i en insändare för Helsingin Sanomat att Finland är ett krigförande land i och med att vi sänt trupper till Afghanistan.

– Den morgonen hade jag två ilskna textmeddelanden i telefonen från högt uppsatta personer både på försvarsministeriet och på utrikesministeriet där man undrade vad jag håller på med och kommenterade att det inte var ett smart drag. Inom mindre än två timmar hade både utrikesministern och försvarsministern totalt förnekat att vi för krig i Afghanistan och kallat uttalandet ansvarslöst.

– Då visste jag att jag hade prickat rätt.

Varför man inte skulle kunna diskutera saken förstår han än i dag inte, men säger att han fortfarande är säker på sin åsikt i frågan och konstaterar att reaktionerna säger med om det politiska läget i Finland.

Viktig tid hemma
Att debattera och kommentera är något Charly Salonius-Pasternak gärna gör också i medierna. Han är alltid lika entusiastisk och villig att kommentera sina specialområden säkerhetspolitik och USA och tycker att det är en väsentlig del av jobbet.

– Jag kan ju sitta på mitt arbetsrum och skriva världens bästa analys men om det bara är min mamma, min chef och jag som läser den så har den ju ingen inverkan. Jag har ingen agenda eller något jag vill få igenom, men om forskare har kommit fram till att det finns fiffiga sätt att agera är det ju bra att få ut det.

– Det är en viktig del av mitt jobb – om mitt jobb nu är viktigt... Det är inte sagt att någon märker om jag inte är på plats.

Och för tillfället är Charly Salonius-Pasternak inte på plats på sitt arbetsrum på Utrikespolitiska institutet. I lite över tre månader är han föräldraledig med sina två döttrar.

– Jag älskar det. Jag har ett helt annat band till min äldre dotter än om jag inte varit hemma med henne, och skapar nu det med den yngre också. Hon börjar förstå att jag är en helt trevlig typ. Det är helt annat än då hela familjen är hemma.

Samtidigt är han överraskad över hur hårt de gamla attityderna om pappor och föräldraledigt sitter i.

– Många kommenterar att jag är hemma så länge och jag kan inte förstå det. Tre månader är inte länge. Tiotusentals kvinnor gör det varje år, säger han och slår ett slag för jämnt fördelade kostnader för föräldraledigheten och för modellen med 6+6+6 månader.

Själen vilar här
Föräldraledigheten är bara en av de saker han tycker att är fint med Finland.

– Själen vilar här, är den korta motiveringen till varför han ville flytta tillbaka till Finland då så många andra som tillbringar långa tider utomlands aldrig återvänder.

– Just nu kunde det inte vara bättre än att vara här med mor- och farföräldrar nära. Vi vill absolut någon gång bo utomlands med familjen men inte nu. Här är så lätt att vara när allt fungerar säger han och räknar upp: elen fungerar, kranvattnet är drickbart, alla får sjukvård utan dyra försäkringar och möjlighet att studera.

– Det här är ett totalt utopiland för 99,5 procent av världens befolkning – det är lätt att glömma hur bra vi har det när allting fungerar.