I mecenatens fotspår. Regissören Pia Andell har fördjupat sig i den hemlighetsfulla Sara Hildén. Foto: Richard Nordgren.

Mecenaten som ville bli åtlydd

Konstmecenaten och affärskvinnan Sara Hildén skydde rampljuset och gav sällan intervjuer. Men nu kommer dokumentären om den omstridda doldisen i vårt konstliv.

En uppslitande skilsmässa och ett brev till hovrätten blev regissören Pia Andells ingång till Sara Hildén. I brevet ger Sara Hildén sin syn på varför hon inte ville att hennes ex-man, konstnären Erik Enroth, skulle få se eller fotografera de hundratals verk han målat och som hon ägde.
Brevet fanns, tillsammans med alla handlingar, bevarat i Riksarkivet.

– I brevet avslöjar sig Sara Hildén äntligen som människa. Hon upplever sig vara sviken vilket framkommer tydligt. Alla andra källor berättar om hennes aktiviteter som konstsamlare och affärskvinna men som individ förblir hon fjär, säger Andell.

Processen i hovrätten ledde vidare till behandling i Högsta domstolen och utgick från Erik Enroths krav på att han skulle ha tillträdesrätt till sina tavlor, vilket han tillerkändes men först efter sin död.

Sara Hildén kommenterade i en exklusiv intervju för Hufvudstadsbladet 1979 processen med att ”Den var den värsta tiden i mitt liv”.
För konstnärerna blev resultatet av rättsprocessen nya stadganden om upphovsrättigheterna samt att intresseorganisationen Kuvasto grundades. Men Hildén var bitter.

– Sara Hildén ansåg inte att rättstvisten förde något gott med sig. Hon betraktade den som ett nederlag, säger Pia Andell.

Äktenskapligt avtal
Det stormiga äktenskapet mellan Sara Hildén och Erik Enroth är förstås centralt i dokumentären Mecenaten (Mesenaatti). Pia Andell har intervjuat vänner och kolleger till Sara Hildén och Erik Enroth och fram träder bilden av två starka och envisa personligheter.

Sara Hildén var drygt 40 när hon träffade sitt livs stora kärlek, expressionisten Erik Enroth som var tretton år yngre. De två gifte sig 1949 och ingick ett avtal enligt vilket Sara Hildén stod för sin mans uppehälle mot att de tavlor han målade blev hennes. Hildén bekostade allt, även en ateljé och makens studieresor utomlands.

Enroth var en kraftfull och utåtriktad konstnär med periodvisa alkoholproblem. Det finns anekdoter om när hans hustru låste in honom för att han inte skulle supa och hans kamrater erbjöd tröst genom att servera sprit i ett sugrör genom brevinkastet.

– Ibland lär Enroth ha sprungit halvnaken in i närmaste klädaffär, rafsat åt sig diverse plagg och meddelat att räkningen skulle skickas till Sara Hildén, berättar Pia Andell.

Sara Hildéns utmärkande personlighetsdrag var uppenbarligen en fallenhet för att ge direktiv och utgå från att hon blev åtlydd. Skrämmande, hård och givmild är några av de adjektiv personer som mött henne karaktäriserar henne som.

Äktenskapet med Erik Enroth slutade med skilsmässa 1962. Enligt vännerna var skilsmässan liktydig med jordens undergång för Sara Hildén. Samma år grundade hon en stiftelse som bär hennes namn.

Chock i konstvärlden
Efter skilsmässan inledde Hildén sitt nya liv, som konstsamlare. Hon åkte till Venedig och Paris och köpte verk av bland andra Henry Moore och  Picasso. Samlingen växte och blev en av Finlands största kollektioner av modern konst. Den deponerades på Ateneum men när Sara Hildéns konstmuseum öppnade 1979 förlorade Ateneum sin skatt och konstvärlden chockades.

– När Sara Hildén ville få sin vilja igenom betydde andras åsikter inte ett skvatt, kommenterar Pia Andell.

Den första specialutställningen på Sara Hildéns konstmuseum presenterade de kontroversiella arbetena av Erik Enroth.

Pia Andell arbetade i ett och ett halvt år med sin dokumentär och hade ett styvt jobb med att komma Sara Hildén in på livet. Hildén efterlämnade varken dagböcker eller brev och gav nästan aldrig intervjuer.

– Dels tror jag att Sara Hildén inte tyckte det var nödvändigt att stå i centrum, och dels led hon på äldre dagar av Parkinsons sjukdom vilket försvårade hennes liv.

Dokumentären Mecenaten har biopremiär den 14 juni.