”Farligt att lägga vikt vid yttre bekräftelser”

Hela 86 bidrag skickades in till årets Arvid Mörne-tävling, som denna gång gällde noveller. Juryns ordförande Gustaf Widén lyfte i sitt pristal upp frågan om litteraturens plats i en värld där de sociala medierna tycks vara alltings mått. Borde tävlingen öppnas för bidrag på nätet, för möjligheten till hybridtexter, till länkar och bloggar, frågade han sig.

Tydliga trender i årets omgång var bland annat robotar, androider och andra kombinationer av maskin och människa.
– Att samkönade relationer präglat samhällsdebatten märks också: påfallande många bidrag lyfter fram en homosexuell problematik. Det en gång så tabubelagda behöver inte längre döljas. Att Arvid Mörne-tävlingen återspeglar den trenden är glädjande, sade Widén.

Lite illamående
Årets vinnare Martina Moliis-Mellberg tar för andra gången hem segern i Arvid Mörne-tävlingen. Redan 2010 belönades hon med förstapris, då var inriktningen dikter. I år deltog hon och vann igen, nu med novellen Antares om två män vars kärleksrelation och roller förvandlas till ett skört maktspel. Juryn ­berömmer texten som en sällsamt vibrerande och bitvis gåtfull berättelse om kärlek, drömmar, kravet på bekräftelse och minnets flyktighet. Den beskriver hur språket öppnas mot inre och yttre rymder, där stjärnor förvandlas till tatueringar på sinnets och kroppens  hud.

– Jag är jätteglad, förvånad, lite illamående och yr, svarar Martina Moliis-Mellberg spontant på frågan om hur det känns. Hon försöker ändå att inte låta vinsten påverka skrivandet allt för mycket.
– Det kan vara farligt att lägga så mycket vikt vid yttre bekräftelse. Men visst är jag glad!

Texten innehåller en del sex. Hur tänker du kring att skriva om det?
– Sex är alltid svårt, kanske för att det känns utlämnande. Själv är jag är textuellt pryd när det kommer till att sätta ord på kärlek. Jag försöker så långt det bara går att skriva runt, implicera i stället för att göra en klassisk ”och så fladdrar gardinerna”. I just den här texten är sexakten inte så romantisk vilket gör det lättare att göra scenen ”hård”. Men nog funderade jag länge på vilka ord jag kan använda som inte känns för explicita men samtidigt inte för mesiga.

Vad bottnar din skrivlust i?
– Jag skriver som ett sätt att försöka förstå mig själv och omvärlden. Oftast handlar det om ensamhet och svårigheten i att vara människa bland andra människor.

Novellen Antares kom till på folkhögskolan Biskops-Arnö i Sverige där Moliis-Mellberg tillbringat det senaste året med att fokusera på skrivandet. Skolan som ligger på en ö i Mälaren anses av många vara en av Nordens främsta författarutbildningar, känd för att ha genererat flera stora författarnamn.
– När man är där känner man inte av prestigen. Det är långt till allt och vi bor i små baracker. Den stora behållningen är privilegiet att få ägna ett helt år åt att skriva. Eftersom det sällan går att ha skrivandet som heltidssyssla är det lätt att det reduceras till en hobby, att man tänker att det är något man gör vid sidan av det riktiga livet. Här har texterna tvärtom stått i fokus hela tiden.

God litteratur
En vanlig vecka på Biskops-Arnö innebär skrivlektioner på måndag och tisdag, skrivdag på onsdag och fredag samt textsamtal på torsdag. Moliis-Mellberg säger att utbildningen betytt massor för hennes skrivande. Nya sorters texter har fått liv mer regelbundet.
– Även om jag inte gillar ordet produktivt i just skrivsammanhang är det vad skolan betytt för mig.

Men Biskops-Arnö har även blivit kritiserad för att favorisera vissa typer av litteratur och sätt att skriva.
– När det gäller min klass har man försökt få ihop en heterogen grupp av människor av olika åldrar med olika bakgrund och inställningar till skrivande, vilket är bra. Sedan har man ändå inte riktigt klarat av att anpassa undervisningen till det. Fortfarande finns det en viss sorts litteratursyn som basuneras ut, liksom en tanke om vad som är den finare sortens litteratur. Den går inte alltid ihop med elevernas inställning till text.

Hon menar också att vissa författarnamn återkommer oftare än andra som symboler för den goda litteraturen.
– Om man frågade våra lärare skulle de säkert säga att det inte stämmer eller att de inte är medvetna om det här. Men inom klassen har vi pratat mycket.

Så man kan inte komma till Biskops-Arnö med drömmen om att skriva deckare?
– Nej, det är det vi känner att man inte kan. Det är klart att ingen lägger sig i vad du skriver, men jag har känslan att man skulle få en del oönskade blickar. Lite som när folk inte vill erkänna att de läser chick lit eller science fiction.

Själv skriver Moliis-Mellberg helst prosalyrik.
– Oberoende av var jag börjar så brukar det landa där. Just nu håller jag på att avsluta ett större skrivprojekt där Antares ingår. Vad som händer sedan får vi se.
 

ÖVRIGA VINNARE

• Andra pris á 3 000 euro gick till Ellen Strömberg (f. 1987, t.v.), Jakobstad, för en skildring av ”begynnande intimitet som har en sådan sinnlig skärpa att läsaren kan känna, dofta och smaka dagen efter-stämningen, fumligheten och det försiktiga närmandet i två unga människors möte.”

• Tredje pris á 2 000 gick till Otto Donner (f. 1984), Helsingfors, för den täta scifi-dystopin Snart stiger de upp, om ett framtida Finland där hatet mot främlingar och avvikare gestaltas via androidens utanförskap. Under en hotfull situation på en spårvagn får läsaren krypa in under huden på den andra och dela hans rädsla, sorg och förtvivlan.

• Hedersomnämnande fick Helen Korpak (f. 1989), Helsingfors, för den suggestiva och gåtfulla barndomsskildring A och O samt Jenny Sandells (f. 1986, t.h.), Jakobstad, för Efter jobbet vill man bara hem, en förtätad skiss, där hon låter invånarnas vardag i ett höghus utformas som ett bråddjupt existentiellt drama.

• I årets jury satt Maria Lassén-Seger, Julia Tidigs och Gustaf  Widén. Arvid Mörne-tävlingen ordnas  av Svenska folkskolans vänner.