Hyllad och hatad efter serien om svenska Finland

Det ska göras klart från start: all direkt feedback till läkaren, redaktören och författaren Juhani Seppänen har varit positiv. Mycket av debatten kring programmet på nätet har också varit saklig och konstruktiv.

Men så finns det den där lilla uppsjön av stundvis rabiata inslag som lägger sordin på stämningen.

– I april, när vi precis börjat spela in serien, medverkade producenten Antti Seppänen i programmet Pixel på FST5. Man kunde ju tro att den typ av människor som har svårt med just det här temat inte skulle titta på just den kanalen men det var feltänkt. Redan då uppstod en viss typ av reaktioner som visade att det här med Sverige väcker väldigt starka känslor hos en del finländare.

För tre veckor sedan körde programmet i gång. Dagarna innan skrev olika tidningar om programmet och debatten på olika nätforum började ta fart. Stämningarna var på en del håll så känslofyllda att Seppänen tyckte det var bäst att ta ett hemligt telefonnummer två dagar innan seriens premiär.

– Jag kallar det sannfinnländar­retorik och det är en marginell del av helheten. Men den är intressant. I början läste jag en del av nätdebatten men när jag några gånger läst om att jag är en sådan som sover under broarna, att Skyddspolisen kommer att spåra upp mig för landsförräderi, att jag är en svenskhora med mera så slutade jag läsa. Stämningen har varit lite sådan att ifall jag skulle vara, vilket jag inte är, en sådan person som trivs på krogen tills den stänger så hade jag nog undvikit den vanan just nu. På vissa ställen är jag försiktigare än förr. Och jag är inte säker på att jag skulle vilja bo i en förort de här dagarna.

Språkfrågan framme
Seppänen har anklagats för allt möjligt på grund av tv-serien, vars tredje avsnitt av tio sänds i kväll. Mycket av det beror på vad intervjuobjekten säger. I en stor del av kritiken drar de anonyma påhoppen in skolsvenskan och finlandssvenskarna, vilket Seppänen tycker är lite intressant.

– De blandar ihop två fullständigt olika begrepp – Sverige och finlandssvenskar. Det leder in på så fel spår att jag inte ens tycker det är värt att reagera på det. Det är ju omöjligt att förneka att Finland och Sverige har varit ett och samma land men för en del är det tydligen väldigt svårt att hantera, och det verkar bero på finlandssvenskarna som är en helt annan diskussion.

Seppänen jämför med Estland, som varit självständigt i mer än 20 år.

– Kunde man göra ett program ”Estland är ryskt”? Nej, inte ännu för esterna är först på väg att bli mentalt självständiga. Men Finland har snart varit självständigt i 100 år. Diskussionen avslöjar ändå att en del inte ännu hunnit bli mentalt självständiga.

Enligt honom kan man svårligen förneka att Finland och Sverige var samma land i över 600 år. Likaså är det svårt att förneka att då Finland 1809 anslöts till Ryssland så fick de samhällsstrukturer som byggts upp under svenska tiden bestå.

– Sveriges inflytande fortsatte – religion, förvaltning, utbildning, lag och så vidare. De har gjort Finland till vad vi är i dag. Hade Ryssland tyckt att man ska ändra på strukturerna vet ingen väl hur det hade sett ut nu, men man kan ju titta på grannländer som varit en del av Sovjetunionen och hur livet där är.

Han förstår inte varifrån de tidvis starka känslorna kommer.

– Det är som om det är lättare att acceptera vårt gemensamma förflutna med Ryssland. Kanske har vårt förhållande av realpolitiska skäl alltid varit mer pragmatiskt än till Sverige? Sverige är en finkänslig fråga för många och jag förstår faktiskt inte vad det beror på. Är det för att många verkar ha så svårt att separera den starkt känslomässiga språkfrågan (skolsvenskan) från historian med Sverige? Jag vet inte.

Hockey som mätare
Hur som helst så ingår inte längre Sverige-Finland-tiden i den obligatoriska gymnasieundervisningen.

– Historien blir ju som man skriver den, som man poängterar den.

Men vari problemet att se tillbaka på svensk-finska tiden ligger förstår han inte. Att det finns ett problem i den här konstellationen tycker han ändå är klart.

– Idrott är alltid en bra symbol för känslor. När Finland första gången vann hockey-VM 1995 var det som om det var jätteviktigt att segern togs just i Sverige. Svenska professorn Dick Harrison pratar också om detta i programmet: ifall Sverige faller ur hockeytävlingen i ett tidigt skede är det självklart för svenskarna att de hoppar över och hejar på Finland. I Finland är detta fullständigt uteslutet. Man stöder hellre en diktatur som Slovakien, eller vem som helst annan mot Sverige. Det visar väl att vi har några steg kvar att ta innan vi mentalt är en mogen stat?

Inte för att detta gäller alla. Seppänen har, precis så som en stor del av de finskspråkiga som blir minst lika illa berörda av anonyma hatspyor på nätet, ett väldigt sunt förhållande till Sverige.

– Jag behärskar svenska, har jobbat i Sverige och upplever att vi är väldigt nära i värderingar, i vardagsliv. Sedan är det förstås skamlöst hur lite svenskarna vet om vårt gemensamma förflutna. Finländarna är väldigt mycket mer utbildade i den frågan och känner Sverige mycket bättre än svenskarna känner oss. Är det problem med utbildningen i Sverige eller är det svårt för dem att bli påminda om att de miste en så stor del av sitt rike 1809?

Del 3 av serien ”Suomi on ruotsalainen” sänds i dag på TV1 klockan 18.45.