Engagerad fotograf. - Jag ser mig som en konstnär som vill väcka debatt och diskussion, säger Jens Assur som nyligen besökte Åland. Foto: Robert Jansson.

Hunger-fotograf vill väcka debatt

Fotografen Jens Assur tar bilder av vår samtid med ett syfte. Han vill att betraktarna ska reagera och börja diskutera. Hans nästa projekt heter Det nya Afrika.

– Vi har två bilder av Afrika – ett döende Afrika med svält, aids och folkmord och ett pittoreskt Afrika med savanner, elefanter och massajer. Men få känner till hur vardagen ser ut i en afrikansk storstad. Om jag säger New York dyker en rad bilder upp i våra huvuden, om jag säger Lusaka blir det helt vitt. Jag vill ge ett nytt perspektiv på Afrika som är mitt inne i en enorm utveckling med en stark framåtanda, säger Jens Assur.
Utställningen om Afrika öppnas på Liljevalchs konsthall i Stockholm den 13 april nästa år.

Vill beröra
Jens Assur är en av Sveriges mest uppmärksammade fotografer och han var det stora affischnamnet på fotoklubben Obscura fotofestival som hölls i Mariehamn under veckoslutet. Assur arbetade tidigare på tidningen Expressen där han gjorde flera prisbelönta bildreportage från bland annat Somalia, Rwanda och Sydafrika. Numera driver han ett eget företag och arbetar med olika bild- och filmprojekt.

– Jag är ingen fotograf som läser fototidningar eller diskuterar kameror. Jag vill i stället beröra och engagera och för att lyckas med det måste man ha en historia att berätta. Jag tycker att god konst ska leda till debatt och förändring, säger Assur.

Hans egen nyfikenhet är en stark drivkraft.
– Vart är världen på väg? Vad tusan är det som händer? Jag vill att mina bilder ska öppna en kommunikation och bli en del av samhällsdebatten.

Svårlöst ekvation
Hans senaste fotoprojekt heter Hunger och omfattar fem fotoböcker.
– Vi måste konsumera mindre för miljöns skull och vi måste konsumera mer för att få ekonomin i skick. De budskapen matas vi med men hur ska vi få den ekvationen att gå ihop?

Den intressekonflikten blev grunden till projektet Hunger och hunger kan tolkas på olika sätt.
– Hunger är svält för en miljard människor. För oss i västvärlden kan hunger vara liktydigt med girighet. Vi vill ha allt mer fastän vi redan har allt. Vi kan också känna hunger efter en förändring, en ny tid.

Hans hungerbilder är tagna i olika delar av världen. Här finns en vägg av containrar i Shanghai där vakten syns som en liten prick vid mark-ytan. Här visas väggar fyllda av tubost med olika smaker i en svensk butik, en familjs överfulla soptunnor i Los Angeles och en människa som letar efter metallföremål i ett avloppssystem i Mumbai i Indien. Där har minsta metallbit ett stort värde.
– Vi lever i en tid av omställning och vi måste vara delaktiga. I dag har en miljard människor samma levnadsstandard som vi. Snart har tre miljarder det, säger Jens Assur.

För att få resurserna att räcka till måste vi se över hur vi lever och vad vi konsumerar.

Avrättning i Kina
Killing the chickens to scare the monkeys är en uppmärksammad film som handlar om oliktänkande i Kina.  Han fick idén till filmen när han såg ett foto, som hade smugglats ut ur Kina, och som visade personer som stod på knä och väntade på att bli skjutna. De som skulle verkställda dödsskjutningarna verkade helt oberörda – ”som vilken vanlig dag på jobbet som helst” – och Assur bestämde sig för att iscensätta bilden och berätta hur det kunde ha gått till. Det gjorde han med hjälp av kinesiska skådespelare. Förutom själva avrättningen följer filmen en av de avrättade: en kvinna vars historia är fiktiv men som bygger på flera olika personers verkliga öden.
– Filmen visas enbart den här månaden på filmfestivaler i Hongkong, Rio de Janeiro, Paris och Vladivostok. Jag har inte fått några reaktioner från Kina men det lär jag få om jag söker visum dit, säger Jens Assur.

Varför är han inte politiker när han har ett så starkt samhällsengagemang och en sådan vilja att ifrågasätta och förändra?
– Jag har aldrig känt det behovet men jag tycker om att debattera med politiker och jag blev en gång inbjuden av regeringen att tala på ett framtidsseminarium. Då föreslog jag bland annat att man skulle göra Stockholm till världens första bilfria huvudstad. Tänk vad mycket utrymme man skulle få till annat och vilken sund miljö man skulle skapa!