Miniatyrernas mästare prisas

Aforismer, hommager och litterära citat har alla blivit väsentliga delar av György Kurtágs (f. 1926) tonkonst. Det kortfattade uttrycket har tilltalat honom ända sedan han lärde känna Anton Weberns musik och efter Webern var det fullt naturligt att fortsätta på samma spår.

– Det svåraste är egentligen att formulera ett kort stycke som en sluten helhet. Om man skriver ett satstema för en sonat är hela poängen att temat skall vara öppet, men en miniatyr måste vara sluten. I miniatyrerna måste man vara säker på att varje ton är rätt, säger Kurtág som blivit känd för fragment som ibland är bara några sekunder långa.

Till Finland har Kurtág kommit för att ta emot Wihurifondens Sibeliuspris som överräcktes till honom på Finlandiahuset i går kväll. Det första priset delades ut 1953 till Jean Sibelius själv, men Kurtág har inget särskilt närstående förhållande till tonsättaren. Kurtágs starkaste inspirationskälla har varit Béla Bartók. Själv kopplar han också ihop det kortfattade uttrycket med Schumann och verk som Kinderszenen eller Dichterliebe.

Meningsfullt möte
Kurtág har lidit av skrivblockad i tid och otid, men mötet med konstterapeuten Marianne Stein i Paris 1957–58 kom att erbjuda en väg ut ur ångesten i riktning mot ett nytt uttryck.

– Det väsentliga var att vi hittade på små enkla övningar och sätt att helt enkelt kombinera två toner. Mötet med henne kom att bli avgörande för min utveckling, säger Kurtág.

Än i dag lider han tidvis av skrivblockad, men genom att diskutera och ventilera tankar med sin fru, pianisten Márta Kurtág, har han fått behövligt stöd. Tillsammans bestämmer de vilka idéer som är värda att förverkliga.
– Ibland konstaterar vi samstämmig att det här är bra och det här är mindre bra, säger fru Kurtág, som följt sin man på resan till Finland.

Stort inflytande
Marianne Steins metoder hjälpte tonsättaren att i början av 1970-talet ta fram en ny typ av pedagogiska verk som till dags dato har publicerats i åtta volymer under namnet Játékok (Spel), där han vänder upp och ner på kompositionstekniska konventioner.

I förordet till en av de publicerade volymerna säger Kurtág att idén med Játékok var att barn skulle få spela mera spontant, experimentera och leka mera.
Pianisten och pianopedagogen Kristiina Junttu, som 2010 doktorerade på Kurtágs Játékok, beskriver samlingen som en pianistisk skattkista.

– Barn gillar att spela stort och expressivt, men alltför ofta handlar pianolektioner om att fostra rumsrena och snälla pianister som sparar den expressiva sidan för framtiden. I Játékok finns däremot ett uttryck likt Brahms och Liszt, där den stora pianismen är närvarande. Játékok har också fungerat som ett slags laboratorium för tonsättaren, där han har testat idéer som han senare utvecklat i andra verk.

Junttu bedömer att Kurtágs inflytande som tonsättare och pedagog överlag har varit enormt.

– Kurtág är framför allt intressant för att han är så motsägelsefull. I Játékok finns ett stort frihetsbudskap, men om man tänker på hur tonsättaren lär ut det budskapet är det allt annat än fritt. Å andra sidan kanske man åter uppnår en viss frihet när man väl tagit sig igenom den hårda skolan.