Bluesbröder. Dave och Calle Lindholm gillar starkt musik med djupa rötter och sväng. Foto: Cata Portin.

Bröder glöder för blå toner

Över fyra decennier har Dave och Calle Lindholm varit verksamma i musiklivet, men först nu har de gjort sin första skiva tillsammans. The Blue Cd är en hyllning till musiken som bröderna vuxit upp med.

Skämten avlöser varandra och munlädret är smort när Dave och Calle Lindholm snackar musik en solig eftermiddag i Böle. Och det är lätt att förstå. The Blue Cd är brödernas första gemensamma skiva, trots imponerande och mångsidiga livsverk i det finländska musiklivet. I det förflutna finns ändå gemensamma inspelningar och konserter. Calle var bland annat med i Daves band Orfeus i början av 70-talet och spelade också på Bluesounds skiva Black 1980. Dessutom har band som Soave Lindholm & The Brylcreem Boys förgyllt den musikaliska tillvaron för bröderna.

– Det har länge funnits planer på att göra en gemensam skiva, men vi har haft så mycket att göra på var sitt håll. För ett år sedan ringde Dave och sade att nu gör vi skivan. Det fungerade bra eftersom jag numera lever pensionärsliv, säger Calle.

– Kort sagt kan man säga att våra liv har varit så annorlunda att chansen aldrig tidigare uppstått. Men jag är glad över att jag ringde upp Calle, säger Dave.

Enligt Dave var det inget problem med att kompromissa om materialet på skivan som består av sju coverlåtar och fem egna låtar. Lånegodset har funnits på stenkakor som spelats i hemmet när bröderna växte upp. Material av Riley Scott, Duke Ellington och Percy Mayfield finns med på albumet där förutom bröderna också Juha Kujanpää, Uffe Krokfors och Heikki Sandrén medverkar.

– Ett av våra mål var att spela in så autentiskt som möjligt och lyssnar man riktigt noggrant så märker man att det finns misstag på albumet. Men det är bara charmigt, säger Calle.

– Jag har alltid velat göra Mayfields Danger Zone som ju sjöngs av Ray Charles, men det är ingen lätt sång. Det är ett mästerverk som man högaktar, men jag är nöjd med vår version. Mycket berodde på att feelingen i studion var så bra, säger Dave.

Grälade ni någonsin under inspelningen?
– Nej! Fabo Calle och fabo Dave är för gamla för att gräla. Vi har grälat helt tillräckligt med varandra. Ingen blir glad av att gräla, säger Dave.

Calle hade senast varit i en inspelningsstudio i början av 80-talet och medger att han kände en viss oro för hur han skulle klara musicerandet och sjungandet bland en samling proffs.

– Jag är en glad amatör som i början nästan hade lite löst i byxan. Men efter att den första låten var klar så hade jag känslan av att jag låg på ett sidenlakan. Man blir själv ett proffs genom att spela tillsammans med proffs. Jag spelade mycket bättre än vad jag trodde, säger Calle.

– Jag har alltid vetat att du har talang. Men det gäller att gräva fram den, säger Dave.

Den stora frågan är om Calle och Dave kommer att stå på scen och framföra materialet.

– Vi har fått förfrågningar, men jag måste först smälta den här processen. Det finns inget konkret att berätta, men vi ska aldrig säga aldrig, säger Calle.

– Äsch. Det tar bara några dagar så har vi fått ihop ett band och kan göra spelningar, men det gäller att få med musikerna vi hade och de är ganska upptagna, säger Dave.

Tills en eventuell återförening på skiva eller scen fortsätter Dave med sin solokarriär medan Calle är sysselsatt med sitt band som blandar folkmusik från Balkan med jazz, chanson och schlager.

– Musiken är livet, säger Dave och får medhåll av Calle.