Hövlighet lönar sig. Caitlin Morans man lärde henne livets grundläggande regel. Foto: Cata Portin.

Caitlin Moran: Grattis alla glada feminister!

En kvinna behöver inte leva upp till prinsessidealet, plåga fötterna i högklackat eller bära stringtrosor som skaver. Men hon ska gärna hoppa upp på en stol och förkunna: Jag är feminist!

Caitlin Moran var 15 år när hon hörde Germaine Greer säga ”Jag är feminist.” Det lät sansat och självklart, som lösningen på en olöst gåta. Caitlin Moran satte sig framför spegeln med en fejkcigarrett av toalettpapper, blåste ut ett imaginärt moln, låtsades att hon var Lauren Bacall och sade högt: ”Hörru Humphrey, jag är feminist.”
Det säger hon alltjämt men inte dagligen.
– Mina döttrar skulle bli uttråkade, förklarar Caitlin Moran glatt.

Morans bok Konsten att vara kvinna (How to be a woman) beskrivs som en av årets roligaste böcker, vilket var meningen. Självbiografin är Morans version av Germaine Greers klassiker Den kvinnliga eunucken som förhäxade Moran när hon var tonåring. För första gången fick hon läsa om en kvinna som skrev om kvinnor på samma sätt som manliga popmusiker sjöng om män.
Konsten att vara kvinna är vår tids feministiska manifest och tar avstamp i milstolpar i det kvinnliga livet.

”Jag börjar blöda”, ”Jag får päls” och ”Jag vet inte vad jag ska kalla mina bröst” är några av kapitelrubrikerna. Caitlin Moran reser genom kvinnligheten och avhandlar även sitt bröllop, sina två förlossningar och en abort som hon inte ångrar.

– Om alla kvinnor som gjort abort vågade vittna om det skulle abort inte vara skamligt och hemligt längre. Egentligen handlar Konsten att vara kvinna om allt det kvinnor egentligen inte vill tala om, förklarar Moran.
Brasiliansk vaxning till exempel.

Det är dyrt att vara kvinna och en anledning till det är porrindustrin som är boven bakom senare års kvinnliga modefluga – brasiliansk vaxning, det vill säga rakning av könshår. Unga kvinnor rakar sig för att de och deras pojkvänner tror att det förväntas av dem. Caitlin Moran håller ett brandtal för det lurviga könshåret.
– Det är inte klokt att det skall vara dyrt att vara normal. Kan ni tänka er en man som skulle betala för att få sitt könshår rakat? undrar hon.

I boken lanserar Moran begreppet mums som står för musomsättningsskatt. I och med att kvinnor måste betala för underhåll och skötsel av sina genitalier utsätts de för smygbeskattning.
– Det är inte klokt! Hellre skulle jag sätta de här pengarna på resor, vin eller ost.

I stället för smärtsam och dyr vaxning föreslår Moran att man kostar på sig en resa till Finland för att beundra norrskenet, något hon länge har drömt om. För en tid sedan överraskade maken henne med en resa till Lappland men upplevelsen blev misslyckad.

– Det var molnigt och iskallt. Vi såg inget norrsken och jag trodde att jag skulle förfrysa näsan.
En längre utläggning handlar om vad kvinnor skall kalla sitt könsorgan. Moran frågade sina vänner på Twitter och fick tusentals svar. I den fantastiska översättningen till svenska, gjord av Molle Kammert Sjölander, föreslås bland annat bäver, muff och smultronställe.

Snäll och artig
Caitlin Moran talar som hon skriver – snabbt, med versaler och underhållande. Flera gånger under intervjun återkommer hon till sin man, han som lärde henne att hon inte behövde leva upp till alla fantastiska ideal.
– Viktigast är att vara trevlig, artig och anständig.
– Eftersom jag som tonåring var ensam var jag okunnig om hur man betedde sig bland folk. Följden blev att jag alltid fyllnade till och gjorde bort mig.

Caitlin Moran är uppvuxen i en fattig familj och undervisades hemma, av sin hippiemamma. Systrarna och biblioteken blev hennes liv­lina och om nedläggningen av de engelska biblioteken har hon skrivit en rasande och utomordentlig krönika i The Times.

– Biblioteken är de sista samlingspunkterna för den som är nyfiken och vill bli överraskad och de kan aldrig ersättas av internet.

– Den som väljer att lägga ner ett bibliotek kan lika gärna trycka en banderoll där det står: Vi väljer att bli dummare och tråkigare.