Jan Gehl – den mänskliga stadens förkämpe

Jan Gehl föreläser på Hbl:s designseminarium lördagen den 1.9.2012.

Det började med en fråga som hans hustru Ingrid, som är psykolog, ställde för många år sedan. Hon undrade varför arkitekter inte är mer intresserade av hur människor tänker och fungerar.

För Jan Gehl blev hustruns fråga vägledande när han gav sig ut på sin långa och framgångsrika yrkesbana.
– När man tittar på arkitekters ritningar är de alltid fulla av glada människor som rör sig i fina miljöer. Men när jag ser vad som byggs i verkligheten är jag inte alltid lika imponerad, säger Gehl, som på lördag kommer till Helsingfors för att tala på ett seminarium arrangerat av Hbl.

Vid 75 års ålder reser Jan Gehl världen runt i ett rasande tempo för att predika vikten av den miljö som skapas mellan husen, det offentliga rum där vi tillbringar allt mer av vår tid. Någon tid att trappa ned finns inte.

– Nej, det går inte. Glädjande nog är intresset för de här frågorna mycket större i dag än vad det var tidigare. Allt fler börjar förstå hur det hänger ihop, i allt från klimatet till hälsofrågor, säger Gehl.

Den mänskliga stadsmiljön är också temat för Gehls bidrag till en aktuell utställning om nordisk arkitektur på Louisiana,  museet utanför Köpenhamn. I en videoinstallation understryks vikten av livet mellan husen.

– Modernismen och bilismen förringade på ett avgörande sätt människans livsvillkor i städerna. Vi försöker visa betydelsen av en mänsklig skala och vad man kan göra i stadsplaneringen för att uppnå mer människovänliga städer, säger Gehl.
Fågelspillning

När Jan Gehl tog sin arkitektexamen 1960 klev han rakt ut i en yrkesverklighet som dominerades av modernismens tankar. Människor skulle bo i stora hus i ännu större bostadsområden och färdas genom staden i bil.

– På 60-talet började man bygga städer på ett nytt sätt enligt modernismens principer. Ingen såg till den mänskliga skalan. Städer som Brasilia fungerade utmärkt om man såg staden från helikopter. Ingen brydde sig om den fungerade på gatunivå, säger Gehl.

I sina föreläsningar talar han ofta om bird shit architecture, om de storstilade planer där pampiga byggnader likt fågelspillning släppts från skyn för att skapa stadsmiljöer som ser bra ut från ett flygplan.

Stadsplanerare världen över anammade dessa ideal, som sedan förstärktes när trafikplanerarna placerade ut sina motorvägar och breda boulevarder för att rymma det snabbt växande antalet bilar.

– Jag föreslog att vi skulle studera människor, men det var jag ganska ensam om att göra. Trafikplanerarna räknade bilar, men ingen räknade människor, säger Gehl.

På 60-talet var han inblandad när Strøget i Köpenhamn blev världens första riktiga gågata. Det blev början på Gehls arbete med stadsmiljöer som sätter människan främst. Köpenhamn är nu på många sätt världsledande i dessa ambitioner.

Den danska huvudstadens satsning på cykelvägar lockar till studiebesök från hela världen. Gehl har till och med lanserat ett begrepp för den process som börjar när städer runt om i världen vill ta efter Köpenhamn. De satsar på att bli copenhagenized.

Det mest slående i Köpenhamstrafiken i dag är mängden cyklar. Målet är att 50 procent av alla resor till och från jobbet i staden ska göras med cykel.

– Om det blir för trångt i trafiken rekommenderar jag att man gör som i Köpenhamn; ta mer asfalt från bilisterna och ge den till cyklisterna, säger Gehl.

De nordiska huvudstäderna rankas ofta högt när städers livskvalitet jämförs. Den internationella trendtidskriften Monocle, som har en uppmärksammad årlig rankinglista, har haft både Köpenhamn och Helsingfors i topp på sin lista.

– Många städer runtom i världen ser upp till de nordiska huvudstäderna och speciellt Köpenhamn har blivit ett föredöme för stadsutveckling, säger Gehl.

För fem år sedan kom två av New Yorks ledande lokalpolitiker till Köpenhamn, utsända av stadens borgmästare Michael Bloomberg för att studera bland annat satsningen på cykelbanor. Jan Gehl visade dem runt och det blev början på en dramatisk förändring av New York.

En amerikansk skribent skrev härom året att de två New York-politikernas besök i Köpenhamn kan ha varit de mest omvälvande dygnen för en världsstad efter Berlinmurens fall.

Det kanske var att ta i, men besöket ledde till stora förändringar i New Yorks stadsplanering med Jan Gehl och hans arkitektkontor som konsult. Broadway, gatornas gata, stängdes av för biltrafik vid Times Square och ett omfattande nät av cykelvägar har byggts ut i rask takt.

– Att få vara rådgivare i ett stort prestigeprojekt som handlar om att göra New York till en mer människovänlig stad är en stor ära och en stor utmaning. Det har gett genljud världen över, säger Gehl, som brukar citera Frank Sinatras gamla slagdänga om New York:
If I can make it there, I´ll make it anywhere.

Gehl och hans kollegor har hjälpt städer från Melbourne till Mexico City i sina ambitioner att skapa en mänskligare stadsmiljö. Nu tar man sig an bland annat Moskva. Inget uppdrag är hopplöst, hur än tufft utgångsläget kan vara.

– Det finns goda möjligheter att uppnå markanta förbättringar i stadskvaliteten överallt. Problemet som förhindrar lösningar är ofta är nästan alltid politiker som hänger fast vid vad man trodde var bra för 20-30 sedan, säger Gehl.

– I dag ställer vi helt nya krav på våra städer. Det handlar inte längre om att göra bilarna lyckliga utan att skapa städer som är levande, säkra, hållbara och bra för hälsan.

Viktig tänkare
Planetizen, en amerikansk internetsida som är ett ledande forum för nyheter och debatt om stadsplanering, rankade härom året de hundra viktigaste urbana tänkarna genom tiderna.

Jan Gehl placerades på tionde plats och de flesta före honom har sedan länge gått ur tiden. Det säger en del om hans om hans världsrykte, åtminstone i kretsar som har till uppgift att förstå och utveckla våra städer.

För två år sedan utkom Jan Gehl med boken Byer for mennesker (Städer för människor), där han samlat 50 års erfarenhet till en verktygslåda för alla som värnar om ett bättre stadsliv. Boken understryker vikten att se staden från gatuperspektivet, inte från helikopter.

Boken har översatts till flera språk, bland annat kinesiska, och innehåller botemedel mot många av de självförvållade krämpor som drabbat våra städer.

– Jag blev ombedd att skriva ner allt innan jag glömmer det, säger Gehl med glimten i ögat.