På jakt efter det unika. Hanne Palmquist efterlyser orädda filmarbetare som vågar satsa, sticka ut och visa vägen. Foto: Niklas Meltio.

Hanne Palmquist vurmar för Norden som filmregion

Hanne Palmquists jobb går ut på att optimera chanserna för nordisk film att göra succé både hemma och utomlands. Men att dela ut pengar innebär både ansvar och ångest.

Hanne Palmquist känner den nordiska filmindustrin som sin egen bakficka. Efter att ha jobbat i branschen i snart tjugo år, nu senast som vd för Nordisk film- och tv-fond, har hon stött på osäkra regissörer både i Danmark, Norge, Sverige och Finland. När hon nu gästar Hanaholmens kulturcentrum i Esbo i samband med ett seminarium som vill ringa in vad Finland eventuellt kunde ha att lära av de framgångsrika danskarna, tar hon den finländska filmindustrins längtan efter fler succéer med ro.

– Visst förstår jag den finländska branschens osäkerhet, jag har sett samma sak i alla andra nordiska länder. Själv har jag nog en lite annan bild av finsk film. Ni visar ofta upp fantastiskt exotiska landskap och karaktärer som representerar vildhet och galenskap, något som definitivt är säljbart. Mitt råd är att inte klaga så mycket utan pröva att jobba med självbilden i stället.

Orädda filmare behövs

Huvuduppdraget på Palmquists arbetsplats, Nordisk film- och tv-fond, är att bevilja toppfinansiering för utveckling, produktion och distribution av spelfilm, tv-serier och kreativ dokumentärfilm i hela Norden. Det är frågan om statliga pengar från alla fem länder som via noggranna överväganden kanaliseras ut till produktionsbolagen. Själv säger hon att ett av de viktigaste momenten är att se till att de filmer som görs kommer ut i världen.

Profil
HANNE PALMQUIST
  • Ålder: 49
  • Yrke: VD för Nordisk film och tv-fond
  • Bakgrund: Jobbat nästan tjugo år inom filmindustrin, bland annat som chef för internationell försäljning på danska TV2 samt på produktionsbolag som Zentropa, Nordisk Film och Fine & Mellow samt vid Danska Filminsititutet och Filmkontakt Nord.
  • Senaste biofilm jag sett: The Dark Knight Rises
  • Favoritgenre: Drama ser jag alltid gärna, speciellt politiskt, till exempel Frost/Nixon. The Ice Storm är en av mina favoritfilmer, en personlig historia som vävs ihop med en större om hur ett land mister sin oskuld.
  • Det bästa med mitt jobb: Varje gång jag möter en ny person eller får öppna ett nytt manus.
  • Det svåraste med mitt jobb: Det finns för många områden där jag måste räcka till. Sen är det ibland vanvettigt jobbigt att säga nej. Även om man är säker på sin sak är man samtidigt medveten om att beslutet har en personlig konsekvens för de människor som påverkas av det.

– Med tanke på det är orädda filmarbetare som vågar satsa, sticka ut och visa vägen oerhört viktiga för att lyckas. I Danmark har vi bolaget Zentropa och dess vd Peter Aalbæk Jensen som byggt upp en hel industri. Finlands motsvarighet är kanske Markus Selin som ändå fokuserat mer på den nationella marknaden medan Danmark oftare riktat blickarna utomlands.

Palmquist säger att hon vill optimera Norden som region.

– Både talangpoolen och ekonomin är alltid starkare om man står enade. Även om alla kanske inte håller med mig om att film mår bäst i storskalig produktion är det ur mitt perspektiv uppenbart att man har så mycket mer att erbjuda om man har både Kaurismäki, Karukoski, Härö, Bier och von Trier i stallet.

Hur mycket makt har du personligen när det handlar om vilka projekt som får pengar?
– Svår fråga. Jag kan ju till exempel mäta ansvaret i hur många miljoner fonden delar ut. Men sedan kan man också se på hur ansträngande och ångestladdat uppdraget ibland kan vara. När jag kommer in i ett rum så finns det oftast en hel massa människor där som vill tala med fonden. Blir det en börda för mig är jag fel person för jobbet. Som vd har jag hela tiden en roll att spela, denna möter sedan andra roller. Uppdraget har ingen mystik över sig, man ska heller inte ta det för personligt. Däremot måste det alltid finnas ett genuint engagemang.

Hur resonerar du när du avgör vilka filmer som får stöd?
– Jag jobbar utgående från fondens regler. Jag kan inte stöda projekt som inte omfattar riktlinjerna om att filmerna ska vara av hög kvalitet och ha publikpotential både utanför och i hemlandet. Om jag väljer att stödja något annat än detta har både jag och fonden ett problem. Ibland blir det verkligen frustrerande att säga nej.

Det stora och lilla
Att ge generaliserande recept för framgång är sällan inspirerande men Palmquist listar ändå några avgörande succéfaktorer. Dels ska en bra film enligt henne verkligen ha något på hjärtat, gärna dessutom en stark visuell idé.

– När jag tittar på projekt avgör också manuset väldigt mycket samt de kreativa krafter som står bakom och så ekonomin förstås. Ändå är det ibland vanvettigt svårt att utvärdera ett filmiskt uttryck på basis av text och några samtal. Ingen kan till hundra procent förutspå hur det kommer att gå.

Hur ska Norden i framtiden klara sig i konkurrensen med den amerikanska och asiatiska filmindustrin?
– Vi ska fokusera på det vi gör, och göra det bättre varje gång. Filmernas teman måste dessutom vara relevanta och viktiga för den tid vi lever i. Ta till exempel danska kriminalserien Brottet som via individuella, små personberättelser behandlar kriget i Afghanistan, finanskrisen och välfärdsstaten som vacklar. Just detta att man komponerar historierna kring det lilla och det stora tror jag är nyckeln. De blir parallella spår som hela tiden korsas.

Risken finns ändå att Norden just nu helst vill falla tillbaka på den boom kring skandinaviskt kriminaldrama som en längre tid rönt stor efterfrågan utomlands.

– Vi måste akta oss för att producera samma sak år efter år. Det håller inte. Man ska alltid vara sugen på att utvecklas.

Vilka chanser anser du att svenskspråkig film i Finland har att slå utomlands?
– I förhållandet till utlandet är alla språk främmande – oavsett om det är finska eller finlandssvenska. Det handlar endast om ifall kvaliteten på filmen är tillräckligt hög och om filmen i sin form och berättande fångar in en internationell publik.